حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ قَالَ حَدَّثَنَا اللَّيْثُ عَنْ مُعَاوِيَةَ بْنِ صَالِحٍ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ أَبِي قَيْسٍ قَالَ سَأَلْتُ عَائِشَةَ عَنْ قِرَاءَةِ النَّبِيِّ ﷺ أَكَانَ يُسِرُّ بِالْقِرَاءَةِ أَمْ يَجْهَرُ قَالَتْ كُلُّ ذَلِكَ قَدْ كَانَ يَفْعَلُ قَدْ كَانَ رُبَّمَا أَسَرَّ وَرُبَّمَا جَهَرَ فَقُلْتُ الْحَمْدُ لِلَّهِ الَّذِي جَعَلَ فِي الْأَمْرِ سَعَةً.
Abdullah ibn Abi Qays sade: Jag frågade Aisha, må Gud vara nöjd med henne, om Profeten ﷺ brukade recitera [Koranen] med hög eller dämpad röst, och hon svarade: ”Han brukade göra bäggedera, ibland reciterade han med dämpad röst och ibland med hög röst.” Jag sade: ”Lov och pris tillkommer Gud som givit oss utrymme i fråga om detta.”