عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: جَاءَ رَجُلٌ إِلَى النَّبِيِّ ﷺ فَقَالَ: يَا رَسُولَ اللَّهِ أَيُّ الصَّدَقَةِ أَعْظَمُ أَجْراً؟ قَالَ: "أَنْ تَصَدَّقَ وَأَنْتَ صَحِيحٌ شَحِيحٌ تَخْشَى الفَقْرَ وَتَأْمُلُ الغِنَى وَلاَ تُمْهِلْ حَتَّى إِذا بَلَغَتِ الحُلْقُومَ قُلت: لِفُلانٍ كَذا وَلِفُلانٍ كَذا وَقَدْ كَانَ لِفُلانٍ" متفق عليه
Abu Hurayra, må Gud vara nöjd med honom, sade:En man kom till Profeten ﷺ och frågade: “Guds Sändebud! Vilken allmosa ger störst belöning?”. Han svarade: “Den du ger när du är frisk och girig samt ängslas för fattigdom och hoppas på rikedom. Du ska inte vänta med att ge ända tills själen når strupen för att då säga: ‘Detta ska ges till den och den, och detta till den och den’, för vid den tidpunkten tillhör det redan någon annan.” [Bukhari & Muslim]