عَنْ جَابِرٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قالَ كَانَ جِذْعٌ يَقُومُ إِلَيْهِ النَّبِيُّ ﷺ يَعْنِي فِي الخُطْبَةِ فَلَمَّا وُضِعَ المِنْبَرُ سَمِعْنَا لِلْجِذْعِ مِثْلَ صَوْتِ العِشَارِ حَتَّى نَزَلَ النَّبِيُّ ﷺ فَوَضَعَ يَدَهُ عَلَيْهِ فَسَكَنَ.
وفي رواية فَلَمَّا كَانَ يَومُ الجُمُعَةِ قَعَدَ النَّبِيُّ ﷺ عَلَى المِنْبَرِ فَصَاحَتِ النَّخْلَةُ الَّتِي كَانَ يَخْطُبُ عِنْدَهَا حَتَّى كَادَتْ أَنْ تَنْشَقَّ.
وفي رواية فَصَاحَتْ صِيَاحَ الصَّبِيِّ فَنَزَلَ النَّبِيُّ ﷺ حَتَّى أَخَذَهَا فَضَمَّهَا إِلَيْهِ فَجَعَلَتْ تَئِنُّ أَنِينَ الصَّبِيِّ الَّذِي يُسَكَّتُ حَتَّى اسْتَقَرَّتْ قَالَ بَكَتْ عَلَى مَا كَانَتْ تَسْمَعُ مِنَ الذِّكْرِ. رواه البخاري
Jabir, må Gud vara nöjd med honom, sade: “Profeten ﷺ brukade stå vid en palmstam när han predikade, men när en predikstol placerades [i moskén] hörde vi stammen ge ifrån sig ett läte likt lätet från högdräktiga kamelston, och den tystnade inte förrän Profeten ﷺ steg ned från predikstolen och lade sin hand på den.” I en annan version står det: “När det var fredag och Profeten ﷺ satte sig i predikstolen, skrek den palm som han brukade predika invid, så att den nästan klövs i bitar.” I ytterligare en version står det: “Den skrek som ett barn, och Profeten ﷺ steg ned och omfamnade den, varpå den jämrade sig likt ett barn som tröstas, tills den stillade sig. Profeten ﷺ sade: ‘Den grät över de påminnelser som den brukade höra’.” [Bukhari]