عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ قَالَ كُنَّا مَعَ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ فِي دَعْوَةٍ فَرُفِعَ إِلَيْهِ الذِّرَاعُ وَكَانَتْ تُعْجِبُهُ فَنَهَسَ مِنْهَا نَهْسَةً وَقَالَ أَنا سَيِّدُ النَّاسِ يَوْمَ القِيَامَةِ هَلْ تَدْرُونَ مِمَّ ذَاكَ يَجْمَعُ اللَّهُ الأَوَّلِينَ وَالآخِرِينَ فِي صَعِيدٍ وَاحِدٍ فَيُبْصِرُهُمُ النَّاظِرُ وَيُسْمِعُهُمُ الدَّاعِي وَتَدْنُو مِنْهُمُ الشَّمْسُ فَيَبْلُغُ النَّاسَ مِنَ الغَمِّ وَالكَرْبِ مَا لاَ يُطِيقُونَ وَلاَ يَحْتَمِلُونَ فَيَقُولُ النَّاسُ أَلاَ تَرَوْنَ إِلَى مَا أَنْتُمْ فِيهِ إِلَى مَا بَلَغَكُمْ أَلاَ تَنْظُرُونَ مَنْ يشْفَعُ لَكُمْ إِلَى رَبِّكُمْ فَيَقُولُ بَعْضُ النَّاسِ لِبَعْضٍ أَبُوكُمْ آدَمُ فَيَأْتُونَهُ فَيَقُولُونَ يَا آدَمُ أَنْتَ أَبُو البَشَرِ خَلَقَكَ اللَّهُ بِيَدِهِ وَنَفَخَ فِيكَ مِنْ رُوحِهِ وَأَمَرَ المَلائِكَةَ فَسَجَدُوا لَكَ وَأَسْكَنَكَ الجَنَّةَ أَلا تَشْفَعُ لَنَا إِلَى ربِّكَ أَلاَ تَرَى مَا نَحْنُ فِيهِ وَمَا بَلَغَنَا فَقَالَ إِنَّ رَبِّي غَضِبَ اليَوْمَ غَضَباً لَمْ يَغْضَبْ قَبْلَهُ مِثْلَهُ وَلاَ يَغْضَبُ بَعْدَهُ مِثْلَهُ وَإِنَّهُ نَهَانِي عَنِ الشَّجَرَةِ فَعَصَيْتُ نَفْسِي نَفْسِي نَفْسِي اذهَبُوا إِلَى غَيْرِي اذْهَبُوا إِلَى نُوحٍ فَيَأْتُونَ نُوحاً فَيقُولُونَ يَا نُوحُ أَنْتَ أَوَّلُ الرُّسُلِ إِلَى أَهْلِ الأَرْضِ وَقَدْ سَمَّاكَ اللَّهُ عَبْداً شَكُوراً أَلا تَرَى إِلَى مَا نَحْنُ فِيهِ أَلاَ تَرَى إِلَى مَا بَلَغَنَا أَلاَ تَشْفَعُ لَنَا إِلَى رَبِّكَ فَيَقُولُ إِنَّ ربِّي غَضِبَ اليَوْمَ غَضَباً لَمْ يَغْضَبْ قَبْلَهُ مِثْلَهُ وَلَنْ يَغْضَبَ بَعْدَهُ مِثْلَهُ وَإِنَّهُ قَدْ كَانَتْ لِي دَعْوَةٌ دَعَوْتُ بِهَا عَلَى قَوْمِي نَفْسِي نَفْسِي نَفْسِي اذْهَبُوا إِلَى غَيْرِي اذْهَبُوا إِلَى إِبْرَاهِيمَ فَيْأْتُونَ إِبْرَاهِيمَ فَيَقُولُونَ يَا إِبْرَاهِيمُ أَنْتَ نَبِيُّ اللَّهِ وَخَلِيلُهُ مِنْ أَهْلِ الأَرْضِ اشْفَعْ لَنَا إِلَى رَبِّكَ أَلاَ تَرَى إِلَى مَا نَحْنُ فِيهِ فَيَقُولُ لَهُمْ إِنَّ ربِّي قَدْ غَضِبَ اليَوْمَ غَضَباً لَمْ يَغْضَبْ قَبْلَهُ مِثْلَهُ وَلَنْ يَغْضَبَ بَعْدَهُ مِثْلَهُ وَإِنِّي كُنْتُ كَذَبْتُ ثَلَاثَ كَذَبَاتٍ نَفْسِي نَفْسِي نَفْسِي اذْهَبُوا إِلَى غَيْرِي اذْهَبُوا إِلَى مُوسَى فَيَأْتُونَ مُوسَى فَيَقُولُونَ يَا مُوسَى أَنْتَ رَسُولُ اللَّهِ فَضَّلَكَ اللَّهُ بِرِسَالاتِهِ وَبِكَلامِهِ عَلَى النَّاسِ اشْفعْ لَنَا إِلَى رَبِّكَ أَلاَ تَرَى إِلَى مَا نَحْنُ فِيهِ فَيَقُولُ إِنَّ رَبِّي قَدْ غَضِبَ اليَوْمَ غَضَباً لَمْ يَغْضَبْ قَبْلَهُ مِثْلَهُ وَلَنْ يَغْضَبَ بَعْدَهُ مِثْلَهُ وَإِنِّي قَدْ قَتَلْتُ نَفْساً لَمْ أُومَرْ بِقَتْلِهَا نَفْسِي نَفْسِي نَفْسِي اذْهَبُوا إِلَى غَيْرِي اذْهَبُوا إِلَى عِيسَى فَيَأْتُونَ عِيسَى فَيَقُولُونَ يَا عِيسَى أَنْتَ رَسُولُ اللَّهِ وَكَلِمَتُهُ أَلْقَاهَا إِلَى مَرْيَمَ وَرُوحٌ مِنْهُ وَكَلَّمْتَ النَّاسَ فِي المَهْدِ اشْفَعْ لَنَا إِلَى رَبِّكَ أَلاَ تَرَى مَا نَحْنُ فِيهِ فيَقُولُ إِنَّ رَبِّي قَدْ غَضِبَ اليَوْمَ غَضَباً لَمْ يَغْضَبْ قَبْلَهُ مِثْلَهُ وَلَنْ يَغْضَبَ بَعْدَهُ مِثْلَهُ وَلَمْ يَذْكُرْ ذَنْباً نَفْسِي نَفْسِي نَفْسِي اذْهَبُوا إِلَى غَيْرِي اذْهَبُوا إِلَى مُحَمَّدٍ ﷺ.
وفي رواية فَيَأْتُونِي فَيَقُولُونَ يَا مُحَمَّدُ أَنْتَ رَسُولُ اللَّهِ وَخَاتَمُ الأَنْبِيَاءِ وَقَدْ غَفَرَ اللَّهُ لَكَ مَا تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِكَ وَمَا تَأخَّرَ اشْفَعْ لَنَا إِلَى رَبِّكَ أَلاَ تَرَى إِلَى مَا نَحْنُ فِيهِ فَأَنْطَلِقُ فَآتِي تَحْتَ العَرْشِ فَأَقَعُ سَاجِداً لِرَبِّي ثُمَّ يَفْتَحُ اللَّهُ عَلَيَّ مِنْ مَحَامِدِهِ وَحُسْنِ الثَّنَاءِ عَلَيْهِ شَيْئاً لَمْ يَفْتَحْهُ عَلَى أَحَدٍ قَبْلِي ثُمَّ يُقَالُ يَا مُحَمَّدُ ارْفَعْ رَأْسَكَ سَلْ تُعْطَهُ وَاشْفَعْ تُشَفَّعْ فَأَرْفَعُ رَأْسِي فَأَقُولُ أُمَّتِي يَا رَبِّ أُمَّتِي يَا رَبِّ فَيُقَالُ يَا مُحَمَّدُ أَدْخِلْ مِنْ أُمَّتِكَ مَنْ لاَ حِسَابَ عَلَيْهِمْ مِنَ البَابِ الأَيْمَنِ مِنْ أَبْوَابِ الجَنَّةِ وَهُمْ شُرَكَاءُ النَّاسِ فِيمَا سِوَى ذَلِكَ مِنَ الأَبْوَابِ ثُمَّ قَالَ وَالَّذِي نَفْسِي بِيَدِهِ إِنَّ مَا بَيْنَ المِصْرَاعَيْنِ مِنْ مَصَارِيعِ الجَنَّةِ كَمَا بَيْنَ مَكَّةَ وَهَجَرَ أَوْ كَمَا بَيْنَ مَكَّةَ وَبُصْرَى. متفق عليه
Abu Hurayra, må Gud vara nöjd med honom, har berättat att de vid ett tillfälle hade varit på en middagsbjudning tillsammans med Guds Sändebud ﷺ. Någon serverade honom ett framben – en del av lammet han tyckte mycket om – och han tog en tugga och sade: “Jag är människornas mästare på Uppståndelsens dag. Vet ni varför det förhåller sig så? Gud ska samla alla människor, de första och de sista, på en öppen slätt, där de alla kan ses av en betraktare och en utropare kan göra sig hörd av alla. Solen kommer att närma sig dem och de kommer att ansättas av outhärdlig sorg och olidlig vånda. Några av dem ska säga: ‘Ser ni inte er egen belägenhet och vad som har drabbat er? Ska ni inte söka efter någon som kan medla för er hos er Herre!?’ En del av dem ska då vända sig till andra och utropa: ‘Er fader Adam!’ De går till honom och säger: ‘Adam! Du är människornas fader, Gud skapade dig med Sin hand, blåste in i dig av Sin ande, befallde änglarna att buga sig för dig och lät dig bo i Paradiset. Kan du inte medla för oss hos din Herre? Kan du inte se vår belägenhet och vad som har drabbat oss!?’ Adam svarar: ‘Min Herre har aldrig tidigare varit vredare än Han är nu och kommer aldrig att bli lika vredgad igen. Han förbjöd mig dessutom att äta av trädets frukter men jag trotsade Honom. Jag har nog med mig själv, mig själv, mig själv! Gå till någon annan, gå till Noa!’ De går till Noa och säger: ‘Noa! Du var det första Sändebudet till jordens invånare och Gud kallade dig en tacksam tjänare. Kan du inte se vår belägenhet och vad som har drabbat oss!? Kan du inte medla för oss hos din Herre?’ Han svarar: ‘Min Herre har aldrig tidigare varit vredare än Han är nu och kommer aldrig att bli lika vredgad igen. Dessutom hade jag en bön och den använde jag mot mitt folk. Jag har nog med mig själv, mig själv, mig själv! Gå till någon annan, gå till Abraham!’ De går till Abraham och säger: ‘Abraham! Du är Guds Profet och Guds förtrogne bland jordens folk. Medla för oss hos din Herre. Kan du inte se vår belägenhet och vad som har drabbat oss!?’ Han svarar: ‘Min Herre har aldrig tidigare varit vredare än Han är nu och kommer aldrig att bli lika vredgad igen, och jag har dessutom ljugit vid tre tillfällen. Jag har nog med mig själv, mig själv, mig själv! Gå till någon annan, gå till Moses!’ De går till Moses och säger: ‘Moses! Du är Guds Sändebud och Gud har, med Sina budskap och Sitt tal, givit dig företräde framför alla andra. Medla för oss hos din Herre. Kan du inte se vår belägenhet!?’ Han svarar: ‘Min Herre har aldrig tidigare varit vredare än Han är nu och kommer aldrig att bli lika vredgad igen, och jag har dessutom dödat en person som jag inte blivit befalld att döda. Jag har nog med mig själv, mig själv, mig själv! Gå till någon annan, gå till Jesus!’ De går till Jesus och säger: ‘Jesus! Du är Guds Sändebud, Guds ord som Han ingav Maria och en ande från Honom. Du talade till människorna när du låg i vaggan. Medla för oss hos din Herre. Kan du inte se vår belägenhet!?’ Han svarar: ‘Min Herre har aldrig varit vredare än Han är nu och kommer aldrig att bli lika vredgad igen.’ Jesus nämner ingen synd. ‘Jag har nog med mig själv, mig själv, mig själv! Gå till någon annan, gå till Muhammed ﷺ!’” [Bukhari & Muslim] I en annan version står det: “De kommer till mig och säger: ‘Muhammed! Du är Guds Sändebud och profetlängdens sigill, och Gud har förlåtit dig dina tidigare och kommande synder. Medla för oss hos din Herre. Kan du inte se vår belägenhet!?’ Jag går då tills jag står under Tronen och faller ned med ansiktet mot marken inför min Herre. Gud inspirerar mig att lovorda och prisa Honom med ord som Han aldrig tidigare har inspirerat någon att yttra före mig, och därefter sägs det: ‘Muhammed! Lyft ditt huvud! Be, och det ska bli givet! Medla, och din medling ska godtas!’ Jag lyfter mitt huvud och säger: ‘Mitt samfund, Herre, mitt samfund, Herre!’, varpå någon säger: ‘Muhammed! För in dem av ditt samfund som inte ska rannsakas genom den högra av Paradisets portar, och låt [övriga medlemmar av ditt samfund] träda in tillsammans med människorna genom de andra portarna.’” Sedan sade han: “Vid Honom som har mitt liv i Sin hand, avståndet mellan dörrposterna i en av Paradisets portar är lika stort som avståndet mellan Mecka och Hajar eller mellan Mecka och Busra.”