عَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ: مَا خُيِّرَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ بَيْنَ أَمْرَيْنِ قَطُّ إِلاَّ أَخَذَ أَيْسَرَهُمَا مَا لَمْ يَكُنْ إِثْماً فَإِنْ كَانَ إِثْماً كَانَ أَبْعَدَ النَّاسِ مِنْهُ وَمَا انْتَقَمَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ لِنَفْسِهِ فِي شَيْءٍ قَطُّ إِلاَّ أَنْ تُنْتَهَكَ حُرْمَةُ اللَّهِ فَيَنْتَقِمَ لِلَّهِ تَعَالَى. متفق عليه
Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: “Guds Sändebud ﷺ ställdes aldrig inför ett val mellan två ting utan att välja det lättaste av dem, förutsatt att det inte rörde sig om en synd. Om det gällde en synd tog han avstånd från den i större utsträckning än någon annan. Guds Sändebud ﷺ utkrävde aldrig vedergällning för sin egen skull, men om Guds förbud kränktes utkrävde han vedergällning för Guds, den Upphöjdes, skull.” [Bukhari & Muslim]