عَنْ أَنَسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ كُنْتُ أَمْشِي مَعَ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ وَعَلَيْهِ بُرْدٌ نَجْرَانِيٌّ غَلِيظُ الحَاشِيَةِ فَأَدْرَكَهُ أَعْرَابِيٌّ فَجَبَذَهُ بِرِدَائِهِ جَبْذَةً شَدِيدَةً فَنَظَرْتُ إِلَى صَفْحَةِ عَاتِقِ النَّبِيِّ ﷺ وَقَدْ أَثَّرَتْ بِهَا حَاشِيَةُ الرِّدَاءِ مِنْ شِدَّةِ جَبْذَتِهِ ثُمَّ قَالَ: يَا مُحَمَّدُ مُرْ لِي مِنْ مَالِ اللَّهِ الَّذِي عِنْدَكَ فَالْتَفَتَ إِلَيْهِ فَضَحِكَ ثُمَّ أَمَرَ لَهُ بِعَطَاءٍ. متفق عليه
Anas, må Gud vara nöjd med honom, har sagt: “Jag var ute och gick tillsammans med Guds Sändebud ﷺ. Han bar en mantel från Najran med grov fåll. En beduin hann ifatt honom och ryckte våldsamt i hans mantel. Jag tittade på Profetens axel och såg att fållen hade lämnat märken efter sig på grund av det våldsamma rycket. Därefter sade mannen: ‘Muhammed, beordra att jag ska få en del av Guds egendom som du förfogar över.’ Profeten ﷺ vände sig mot honom och skrattade, och sedan beordrade han att en gåva skulle ges till honom.” [Bukhari & Muslim]