وَعَنْهُ قَالَ قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَلَا تَسْتَعْمِلُنِي فَضَرَبَ بِيَدِهِ عَلَى مَنْكِبِي ثُمَّ قَالَ يَا أَبَا ذَرٍّ إِنَّكَ ضَعِيفٌ وَإنَّهَا أَمَانَةٌ وَإِنَّهَا يَوْمَ القِيَامَةِ خِزْيٌ وَنَدَامَةٌ إِلاَّ مَنْ أَخَذَهَا بِحَقِّهَا وَأَدَّى الَّذِي عَلَيْهِ فِيهَا. رواه مسلم
Abu Dharr, må Gud vara nöjd med honom, har också berättat att han frågade Guds Sändebud ﷺ: “Guds Sändebud, ska du inte ge mig ett ämbete?” Han klappade mig på axeln med sin hand och sade: “Abu Dharr, du är svag och detta är ett förtroendeuppdrag. På Uppståndelsens dag kommer det att vara en källa till vanära och ånger, utom för den som verkställer det som erfordras och fullgör de skyldigheter som ämbetet kräver.” [Muslim]