عَنْ أَبِي مُوسَى الأَشْعَرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ دَخَلْتُ عَلَى النَّبِيِّ ﷺ أَنَا وَرَجُلَانِ مِنْ بَنِي عَمِّي فَقَالَ أَحَدُهُمَا يَا رَسُولَ اللَّهِ أَمِّرْنَا عَلَى بَعْضِ مَا وَلاَّكَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ وَقَالَ الآخَرُ مِثْلَ ذَلِكَ فَقَالَ إِنَّا وَاللَّهِ لاَ نُوَلِّي هَذَا العَمَلَ أَحَداً سَأَلَهُ أَوْ أَحَداً حَرَصَ عَلَيْهِ. متفق عليه
Abu Musa al-Ashari, må Gud vara nöjd med honom, sade: Jag besökte Profeten ﷺ tillsammans med två av mina kusiner. Den ena av dem sade: “Guds Sändebud, tillsätt oss på någon av de poster som Gud, den Mäktige och Ärorike, har anförtrott dig att leda”, och den andre sade samma sak. Han svarade: “Vid Gud, vi anförtror inte detta arbete åt någon som ber om det, och inte heller åt någon som eftertraktar det!” [Bukhari & Muslim]