1
Djābir har berättat att de en dag bad, ledda av Guds Sändebud ﷺ, som var sjuk och därför ledde bönen sittande. Abū Bakr [som var med honom] upprepade hans takbīr så att människorna hörde det. ”Så vände han sig om och såg oss stå och tecknade åt oss att sätta oss. Vi satte oss därför och bad bönen tillsammans med honom i sittande ställning. Efter [den avslutande] hälsningen sade han: ’Nyss var ni på väg att göra som perserna och romarna, som står inför sina kungar när dessa sitter. Gör inte så, utan gör som den som leder er i bön. Om han ber stående så be stående, och om han ber sittande så be sittande.”
Muslim har under denna rubrik redovisat tretton andra traditioner med Anas b. Mālik, Abū Hurayrah och andra välkända namn som källor, vilka alla inskärper de bedjandes plikt att i allt – i ord såväl som i de rörelser som skall utföras under bönen – följa böneledaren och att aldrig försöka komma före honom. Flera av dem anspelar på ett tillfälle, då Profeten Muhammed var sjuk eller ett annat då han hade skadat sig genom att falla av en häst och därför ledde bönen sittande.