(1) Denna regel gäller en tidigare period före införandet av de nuvarande formerna för bönens förrättande. Profeten ville hos de sina utplåna medvetandet om den överdrivna respekt och vördnad som människorna i de angränsande persiska och romerska rikena visade, när de inte satt utan måste stå inför sina kungar och kejsare när dessa satt. Därför bestämde han att de skulle sitta under bönen om böneledaren intog denna ställning. Senare, när känslan för mänsklig värdighet och jämlikhet hade rotat sig i muslimernas sinnen, övergavs detta bruk, och de beordrades förrätta bönen stående bakom en sittande böneledare, om det inte fanns något giltigt skäl mot att stå (se nästa avsnitt).