(1) Expeditionen gällde en plats med namnet Dhāt ar-Raqā’.
(2) Två orter belägna mellan Medina och oasen Khaybar.
(3) Ordet tayammum har samband med verbet amma (”bege sig till”, ”anlita”, ”tillgripa”) och har kommit att beteckna metoden att beröra ren jord med händerna och efter att ha blåst eller skakat av löst stoft föra dem över ansiktet och att sedan beröra jorden på nytt och föra den vänstra handen över den högra och den högra över den vänstra. Metoden kommer till användning när den rituella tvagningen (resp. bad av hela kroppen) inte kan äga rum därför att vatten saknas eller av hälsoskäl. I Koranen heter det: Den som är sjuk eller befinner sig på resa eller som just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte kan finna vatten, skall ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Gud vill inte lägga på er tunga bördor, men [Han] vill rena er och fullkomna Sin nåd mot er – kanske känner ni tacksamhet (5:6) och en nära nog identisk passus i 4:43. – Om lös jord inte är tillgänglig eller den av något skäl inte kan användas, är det tillåtet att som alternativ gnida händerna mot en sten; i nästan alla moskéer finner man därför större eller mindre stenar avsedda för detta ändamål (ö.a.).
(4) Usayd b. al-Hudayr var en av de män från Medina som svor Profeten trohet i ‘Aqabah, nära Mina utanför Mekka, det som har kallats ”den andra ‘Aqabah-eden”. Profeten uppdrog åt honom att undervisa de nya adepterna i Medina i Islams lära.