(1) ”Okunnighetens tid” (al-djāhiliyyah) dvs., historiskt sett, tiden före Islams ankomst. – Ordet kan också tolkas subjektivt som tiden före en människas antagande av Islam (ö.a.).
(2) Denna tradition är djupt meningsfull och kastar ljus över den islamiska attityden till gott och ont. Man blir inte muslim bara genom att uttala vissa ord utan genom att totalt och förutsättningslöst underkasta sig Gud och låta sitt liv bestämmas av denna underkastelse, en helhjärtad förvandling i tankar och handlingar. Om man bekänner sig till Islam men inte förändrar något i sitt liv betyder det att man innerst inne inte har anslutit sig till denna tro. Lever man ett fromt och gudfruktigt liv efter att ha antagit Islam utplånas alla ens föregående dåliga handlingar, eftersom man har visat en uppriktig vilja att förändra sitt liv och bemöda sig om en god moral. Men om man framhärdar på den onda väg man följde dessförinnan visar man sin böjelse för det onda och kan därför inte hoppas att ens tidigare dåliga handlingar skall utplånas.