(1) Denna hadīth förefaller i viss mån motsäga den föregående enligt vilken Profeten صلى الله عليه وسلم inte kunde se sin Herre, eftersom ”Han är ljus”, medan det i denna heter att han ”såg ett ljus”. Med en smula skarpsinne lär frågan kunna lösas: i den förstnämnda traditionen används ordet nūr för ’ljus’ med innebörden att Profeten صلى الله عليه وسلم såg Guds ljus återspeglat i rymdens och jordens fenomen, inte Guds eget oändliga, förhärligande ljus. Ibn Qayyim har gett denna förklaring till ordalydelsen i den första traditionen: det som hindrade Profeten صلى الله عليه وسلم från att se Gud var det som omger Honom och som också är ljus. Av traditionerna i detta avsnitt torde framgå att Profeten صلى الله عليه وسلم inte såg sin Herre med sin fysiska syn utan att han såg Honom med sin ”inre syn” (”förnam Honom med hjärtat”). Några kommentatorer anser att man i båda dessa traditioner bör uppfatta ordet ’ljus’ som ’slöja av ljus’.
(2) I Mishkāt (av Al-Khātib at-Tabrīzī, kapitlet Al-masādjid) återges en hadīth vari förekommer orden: ”Mellan mig och Honom finns sjuttio tusen slöjor av ljus.” Imam Ghazālī har förklarat detta i samband med Koran-versen 24:35. Ljuset är i sista hand Gud, den slutliga ljuskällan, som i Sig själv är och ger ljus, inte ett ljus som speglar andra ljus. Det är inte möjligt för oss att se detta Guds fullkomliga, färglösa ljus, men vi kan se en glimt av det när det, reflekterat i färger, uppfattas med vår fysiska syn.