(1) Denna tradition tolkas vanligen: ”Islam började bland de fattiga ...”, men detta är fel. Dess innebörd är i själva verket denna: trots att Islams lära står människans natur så nära, avvisade människorna den, när de först hörde den predikas, som något främmande och säreget. Dessutom var miljön i Profetens صلى الله عليه وسلم födelsestad Mekka, där han först verkade, föga mottaglig och ogynnsam för trons konsolidering och invånarna behandlade honom som en främling. Han blev tvungen att ta sin tillflykt till Medina – där såväl han som Islam var nykomlingar – men denna stad tog väl emot budskapet och anhängarskarorna växte snabbt. Islam blev den dominerande religionen och trängde också snart in i länderna bortom den arabiska halvöns gränser. Traditionens andra del är en förutsägelse, vars sanning är uppenbar för var och en. Dagens muslimer är så fördjupade i jakten efter världslig, materiell framgång att en majoritet inte tycks ha mer än en ytlig idé om Islam. Deras ideal, deras uppträdande som individer och som samhällsmedborgare, deras böjelser och tendenser, deras sätt och deras vanor, deras politiska, ekonomiska och sociala organisation är ingenting annat än en blind tillämpning av för Islam helt främmande principer och värderingar. Och dessa har tagit ett så fast grepp om deras sinnen att de islamiska värdeskalorna förefaller dem säregna och att de som står fast vid dem anses som främlingar i nutidens värld. Till dessa utvalda som med beslutsamhet bekänner och tillämpar Islam till och med under sådana ogynnsamma, ja, fientliga förhållanden talar denna 1400 år gamla förutsägelse av vår Profet صلى الله عليه وسلم.
(2) Dvs. de första moskéerna i Medina och Mekka. Meningen torde alltså vara att Islam inte kommer att sopas undan helt och hållet men kommer att uttömma sina krafter och till sist dra sig tillbaka till den trakt där dess segertåg först inleddes.