(1) Ordagrant: ”mitt folk”, ”mitt samfund” (ummatī). (Ö.a.)
(2) Denna tradition har varit kontroversiell. Vissa lärda anser att Koranen och några traditioner säger att det är en synd att hysa onda tankar och felaktiga trosföreställningar. I Koranen 49:12 heter det t.ex.: Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. Och flera traditioner fördömer hat, avundsjuka, förakt för andra, allt ont som människan kan bära i sitt sinne. Förnekelse av tron är dessutom något som engagerar hennes innersta. Men denna tradition visar utan skymten av tvivel att människan inte görs ansvarig för onda tankar och ingivelser. Detta tycks strida mot den ovan redovisade åsikten, men en närmare granskning ger vid handen att det här inte råder någon motsägelse. Vad denna hadīth syftar på är sådana lösa tankar på onda ting som kan inställa sig i sinnet utan vår avsiktliga medverkan och som vi förtränger, när vi blir medvetna om dem. Sådana tankar bestraffas inte. (Jfr Shabbīr Ahmad ‘Uthmānī, Fath al-Mulhim, Vol. I, ss. 277-79.)