62. 10

(1) Profetens syfte var att rena både kroppen och själen och han har därför gett oss vägledning i allt som gäller det dagliga livet. För att leva ett gott, rättskaffens liv måste också kroppen hållas ren. Detta är skälet till föreskrifterna om uträttande av naturbehoven.

(2) I bönen vänder vi oss mot Mekka (böneriktningen); det är då önskvärt och riktigt att vi inte vänder oss i samma riktning när vi uträttar våra naturbehov.

(3) Med höger hand äter vi, skriver vi och hälsar vi etc. Det är då rimligt att vi inte också använder denna hand för att tvätta oss efter att ha uträttat våra behov.

(1) ”Traditionsforskarna” säger här att förbudet mot att vända ansiktet eller ryggen mot Mekka (böneriktningen) i första hand gäller platser där detta är fysiskt möjligt. I andra fall (t.ex. i bebyggda områden) kan man bortse därifrån.

(1) I Abū Dāwūds Kitāb as-Sunan nämns vid sidan av gator och skuggiga platser också vattningsställen. Denna tradition som redovisas med åberopande av Mu‘ādh lyder som följer: ”... Undvik tre handlingar som leder till att människor förbannar er: att ni uträttar era behov på vattningsställen, på öppen gata eller på en plats i skuggan [där människor söker vila].”

(1) Profeten Muhammed var ytterligt blygsam och hänsynsfull och noga med att inte i något sammanhang låta skymta intimare delar av sin kropp. När naturbehoven gjorde sig påminda begav han sig därför till de särskilda utrymmen som fanns för detta ändamål eller också gick han långt ut i öknen där ingen kunde se honom.