42. 42

(1) Det grundläggande i tron är att man enligt Guds Sändebuds förkunnelse صلى الله عليه وسلم tror på den verklighet som är dold för människans sinnen. Men när vår Herre med skräckinjagande, för alla synliga, tecken ger till känna att den Yttersta stunden närmar sig, har tron inte längre någon mening. Solens uppgång i väster kommer att betyda en revolution i naturens ordning, en skakande upplevelse för varje människa och väcka henne till full insikt om Hans Allmakt.

(1) Ad-Dadjdjāl är en bedragare som döljer sanningen med lögn, en som lockar och förleder, leder människan bort från det rättas väg. Här bör han förstås som den store Bedragaren, som i tidernas fullbordan kommer att sprida griller, synvillor och illusioner över hela jorden. Ordet brukar översättas med det från kristet tankegods lånade namnet Antikrist. Verbet dadjala kan också betyda ”genomkorsa ett land i alla riktningar”, en begreppsnyans som återkommer i föreställningen om hans världsvida, omstörtande roll.

(2) Dābbat mina ’l-ard (”jordvarelsen”) är således också ett av tecknen på den annalkande Domen och det nämns i Koranen (27:82): När Ordet slår dem [med sin fulla klarhet] skall Vi låta en varelse inifrån jorden stiga fram till dem och säga dem att människorna inte ville [låta sig] övertygas av Våra tecken.

(1) Profeten Muhammed صلى الله عليه وسلم har sänts som den siste ”förvaltaren” av Guds vilja och Koranen är den sista gudomliga skriften som i sig upptar vad alla de tidigare profeterna har förkunnat och de livsprinciper och värdedefinitioner varav mänskligheten har behov intill Uppståndelsens dag. Denna dag har Jag full-bordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. (Kor. 5:3)

(1) Med detta ville Sha‘bī understryka de svårigheter som föregående generationer haft att kämpa mot vid insamlandet av traditioner.