37. 37

(1) Detta innebär att det är medvetandet om Guds existens som ger mening åt människans liv och gör det värt att leva. Det består inte i strävan att fördriva tiden utan är en kamp med ett bestämt mål i sikte och detta mål avgör stridens natur. Det ofantligt vidsträckta universum med dess varierande fenomen vittnar om att det inte existerar av en slump utan är resultatet av en planläggande Vilja. Så länge människan inte blivit stämd i samklang med denna planläggande Vilja kan det inte bli någon harmoni i hennes liv. Att bli medveten om den är är en grundläggande nödvändighet för henne, eftersom alla värden som det samhälleliga livet och moralen vilar på, rättvisa, osjälviskhet, fromhet, kärlek till nästan, inte skulle kunna fortbestå utan ett sådant medvetande. Utan tron på Gud skulle människans liv enbart styras av lämplighetskriterier och materiella intressen och världen skulle förvandlas till ett enda fältläger, ett allas krig mot alla. Högre livsvärden och ädlare strävanden skulle utplånas, därför att när saltet mister sin sälta är det inte längre lönt att bevara det och kan kastas.