(1) ‘Uthmān b. ‘Affān hörde till den närmaste kretsen av Profetens följeslagare och var gift med två av hans döttrar, först Umm Kulthūm och sedan Ruqayyah. Han var den tredje av de fyra ”rätt vägledda” kaliferna (al-khulafā’ ar-rāshidūn, Muhammeds direkta efterträdare som ledare för den nya muslimska statsbildningen. Det var han som i mitten av 650-talet gav order om sammanställning av Koranens texter med ledning av vad Koranuppläsarna hade inpräntat i minnet och hopfogande av redan nedskrivna avsnitt. Verket redigerades sedan i sin slutgiltiga form och kopierades och sändes ut, försett med kalifens namn, till rikets alla hörn.
(2) I förkortning: ”Gvhn” Detta är den ungefärliga översättningen av en fras som tillfogas efter namnet på Profetens följeslagare – och likaså hans hustrur – när de nämns vid namn, och som kan ses som en bön att han eller hon skall finna nåd inför Gud eller, ordagrant, att Gud skall vara ”nöjd” med honom/henne
(3) Det är alltså förtjänstfullt att i direkt anslutning till den rituella tvagningen be en bön (nāfilah) bestående av två raka‘āt i tillägg till den föreskrivna bön inför vilken tvagningen utförs (jfr not 90 till kap. I, ö.a.).
(4) Ibn Shihāb var en i kedjan av förmedlare (ö.a.).
(5) Den vers som här avses är 2:159, där det står: De som döljer de vittnesbörd och den vägledning som Vi har gett dem och som Vi har klargjort för människorna i Skriften, skall förbannas och fördömas av Gud och [alla] som kan döma skall förbanna och fördöma dem. Innebörden är således: jag berättar inte denna hadīth för att visa mina kunskaper utan jag gör det som en religiös plikt, eftersom vi har blivit befallda att vidarebefordra allt som vi fått ta emot av Guds Sändebud.
(6) Det är här fråga om lättare synder.