(1) Hans binamn var Abu ’l-Fadl och han var halvbror till Profeterns صلى الله عليه وسلم far ‘Abdallāh. Hans mor var Nutaylah bint Djannāb från stammen an-Namīr. ‘Abbās hade i tysthet sett med beundran på Islam från dess begynnelse och stött sin brorson i hans strävanden, men han gav inte till känna sin anslutning förrän dagen före Mekkas erövring. Profeten صلى الله عليه وسلم och hans följeslagare hade stor respekt för honom och sökte hans råd i alla viktiga frågor. ‘Abbās var mycket frikostig och såg till att hans fattiga släktingar hade vad de behövde. Han var djupt gudfruktig och när han med lyfta händer åkallade Gud kunde man se hans ögon fyllas av tårar. Han dog vid 88 års ålder år 32 H. under ‘Uthmāns kalifat och kalifen ledde själv bönen vid hans begravning.
(2) Djup kärlek till Gud, Islam och Guds Sändebud är det väsentliga i tron och dess summa. Tron kan inte tvingas på människan utifrån. Den utgör ett sinnestillstånd som uppnås när man tar ställning för Gud, hans Profet صلى الله عليه وسلم och den levnadsregel som Gud gett mänskligheten. Detta innebär att trons huvudkälla är kärlek och inte tvång. Att känna tillfredsställelse över att få kalla Gud sin Herre betyder att gå upp i Gud med hela sin själ och att se Guds välbehag som det enda väsentliga målet i livet.