(1) Tron måste täcka två aspekter: a) att man ur sitt sinne rensar ut alla onda tankar och impulser och bannlyser dyrkan av falska gudar; b) att hjärtat får fyllas av kärlek till den Ende Guden. Rening sägs vara halva tron, eftersom dyrkan av Gud inte kan vara total om inte hjärta och sinne har renats.
(2) Gudsdyrkan är både summan av tron och trons substans och den är grundvalen för fromhet och gudsfruktan. Därför är den tillräcklig för att fylla människans vågskål med goda handlingar och ge henne säkerhet om en plats i livet efter detta.
(3) Det med oändlig konstfullhet skapade universum är ett talande vittnesbörd om Guds storhet. Allt, från den för det nakna ögat osynliga atomen till de ofantliga stjärnhoparna som glider genom rymden, från de mest oansenliga krypen till de största däggdjuren, allt vittnar om Skaparens storhet och sjunger Hans lov. Att förhärliga Gud och lovprisa Honom är därför viktiga religiösa handlingar som kan fylla världsalltet.
(4) Bönen har i ”traditionen” ovan kallats ”ljus”, ett ord som Koranen använder om Guds budskap med syftning på Koranen själv men också på israeliternas Tora (21:48, 50). – Möjligen kan detta sammanhänga med det faktum att den föreskrivna bönen alltid omfattar läsning av texter ur Koranen (ö.a.). Bönen kan, liksom månens ljus, leda den vilsegångne tillbaka till den raka vägen, och Koranen säger på annan plats (29:45): Bönen avhåller [den bedjande] från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. Månen kan med sitt stilla ljus sägas ha en lugnande och lindrande effekt och detsamma gäller för bönen, som ger själen tröst genom att låta den komma närmare Gud, den Barmhärtige. Profeten har sagt: ”Bönen är svalka för mina ögon.”
(5) Att med Gud i tankarna ge av det man har åt andra är ett bevis på att man är Honom uppriktigt hängiven och är beredd till offer för Hans skull.
(6) Tålamod och uthållighet jämförs här med ett ”bländande sken” av framför allt två skäl: a) Det är genom dessa egenskaper som människans liv kan lysa med trons ljus och vittna om denna hennes tro på Gud. Så länge människan inte förnimmer att Gud bor i hennes hjärta och känner värmen av Hans närvaro som värmen från solen, kan hon inte hålla ut i prövningar och svårigheter för Hans skull. Att hon för Hans skull lider visar utan skymten av tvivel att hon tror på Honom och ser i Honom en verklighet klarare än solen. b) Jämförelsen med solens ”bländande sken” antyder att värdet av dessa egenskaper överträffar bönens, som jämförs med månens ”stilla ljus”.
(7) Detta betyder att människans väl och ve är avhängigt av hennes hållning till Koranen. Om hon handlar med uppriktighet och hängivelse i överensstämmelse med vad Koranen lär, kan hon känna sig trygg inför uppståndelsen och domen. Men om hon vänder Koranen ryggen måste hon räkna med ett förödmjukande straff från Gud.
(8) Livet kan sägas vara ett köpslående på så sätt att vi bjuder ut vår fysiska styrka och våra medfödda och förvärvade egenskaper i utbyte mot tillgodoseendet av de önskemål vi hyser och de syften vi ställer upp. Om dessa önskemål och syften motsvarar god moral och har fromhet och gudsfruktan som grund, kan köpslåendet i ett evighetsperspektiv bli gynnsamt för oss; men om vi säljer oss för fåfänga strävanden och inbillad storhet, störtar vi oss i fördärvet.