1
Det har berättats med åberopande av Abū Hurayrah, att Guds Sändebud ﷺ har sagt: ”Hycklarens kännetecken är tre: ## Med ”hycklare” (munāfiqūn) åsyftas i detta sammanhang först och främst de Medinabor, araber eller judar, som förklarade sig anta Islam av andra skäl än ärlig, inre övertygelse (se bl.a. Koranens budskap, sura 4, noterna 80 och 105), men bortom denna historiskt förankrade syftning finns, som framgår av de två här citerade noterna, andra, tidlösa och universellt tillämpliga tolkningsmöjligheter; se också nästa not. (Ö.a.) ## när han talar ljuger han, när han lovar något bryter han sitt löfte och när man ger honom ett förtroende [eller ’litar på honom’] sviker han.” Flera traditioner finns med samma eller snarlikt innehåll och där bl.a. Abū Hurayrah åberopas med olika kedjor av förmedlare. I två fall återges Profetens ﷺ yttrande på följande sätt: ”Hycklarens ## I den religiösa terminologin skiljer man mellan nifāq fī ’l-i‘tiqād (”hyckleri i tro”) och nifāq fī ’l ‘amal (”hyckleri i handling”). Den första termen gäller attityden hos den som utåt låtsas bekänna en tro som han förnekar i sitt hjärta; den andra avser den som inte omsätter de religiösa principer han säger sig hylla i det praktiska livet dvs., med Al-Hasan al-Basrīs ord, den vars inre liv inte stämmer överens med hans yttre liv. Detta hyckleri undergräver människans moraliska hälsa och fördöms därför både i Koranen och av Profeten Muhammed ﷺ. ## kännetecken är tre etc. (jfr ovan), och detta även om han fastar, förrättar bönen och påstår sig vara muslim.