1
Abū Salamah b. ‘Abd ar-Rahmān b. ‘Awf berättar att han hört Abū Hurayrah säga:
”När Guds Sändebud ﷺ ville [be om Guds förbannelse eller välsignelse över någon gjorde han det] under gryningsbönenOrdet qunūt betyder ”ödmjuk”, ”lydig”, men när det är fråga om bön har det den speciella betydelsen ”bön om hjälp i en katastrof” (qunūt nāzilah). Den kan framsägas i samband med vilken bön som helst men företrädesvis med de böner som bes med hörbar röst (grynings-, solnedgångs- och kvällsbönen). En annan form av denna bön, qunūt witr, läses enligt Hanafī-skolan med ej hörbar röst i tredje rak‘ah av bönen witr efter kvällsbönen. Det finns ännu en form, qunūt fadjr, som enligt Imam Shafi‘ī kan läsas när som helst i samband med gryningsbönen men enligt hanafiterna enbart i katastrofsituationer. efter läsningen [ur Koranen] och sedan han sagt Allāhu akbar och så rest sig med orden sami‘a ’llāhu li-man hamidahu – rabbanā laka –l-hamd. Han sade då, stående upprätt: ”O Gud! Rädda Al-Walīd b. al-Walīd, Salamah b. Hishām, ‘Ayyāsh b. Abī Rabī‘ahAv dem som nämns här blev de två första utsatta för svår tortyr av avgudadyrkarna i Mekka och den tredje dog under expeditionen mot Tabūk. och alla hjälplösa troende. O Gud! Sänd plågor och straff över [stammen] MudarMudar är namnet på en stam som gjorde hårdnackat motstånd mot Islam och gjorde sig skyldiga till fruktansvärda övergrepp mot muslimerna. och ge dem år av torka och svält som de som förekom på Josefs tid. O Gud! Förbanna och fördöm [stammarna] Lihyān, Ri‘l, Dhakwān och ‘Usayyah,Det första och det sista här citerade namnet tillhör två stammar som förgrep sig på Koranuppläsare som sänts till dem på deras egen begäran om undervisning i den nya religionen. som vägrade att lyda Gud och Hans Sändebud.’” Sagesmannen berättar vidare: ”Senare fick vi höra att han inte längre gjordet det när versen [3:128] uppenbarades: Det ankommer inte på dig att bestämma om [Gud] skall ta emot deras ånger eller straffa dem – de är orättfärdiga människor.” – Ytterligare tre ahādīth redovisas här med i stort sett samma innehåll och med åberopande av Abū Salamah och Abū Hurayrah.