1
Enligt en berättelse av Abū Hurayrah hände det en natt under återtåget efter expeditionen mot Khaybar att Guds Sändebud ﷺ kände sig överväldigad av trötthet och sade till Bilāl att hålla vakt under natten. [Bilāl] bad så mycket han förmådde medan Guds Sändebud ﷺ och hans följeslagare sov. När gryningen var nära, stod Bilāl lutad mot sin kamel, vänd i riktning mot gryningen, men tröttheten tog överhanden där han lutade sig mot kamelen. Och Guds Sändebud ﷺ vaknade inte, inte heller Bilāl eller någon av följeslagarna, förrän solen sken dem i ansiktet. Guds Sändebud ﷺ var den förste att vakna och han ropade bestört på Bilāl, som sade: (”Jag offrar villigt min far och min mor för dig, Guds Sändebud)! Jag överväldigades av detsamma som överväldigade dig.” Men [Profeten] sade: ”Led kamelerna framåt.” och de ledde kamelerna ett stycke på väg. Guds Sändebud ﷺ gjorde den rituella tvagningen och gav befallning till Bilāl att ropa ut att bönen skulle börja,Enligt en av Abū Dāwūd återgiven tradition kallade Bilāl här först till bön och ropade därefter ut att bönen skulle börja. Icke desto mindre är Imam Shāfi‘ī av uppfattningen att böneutropet inte är påkallat, då det är fråga om en försummad bön som bes senare. och han ledde dem i den tidiga morgonbönen. Efter bönens slut sade han: ”När någon har glömt [en föreskriven] bön bör han läsa den så fort han minnsI ljuset av sammanhanget skulle man kunna tolka vad som här sägs inklusive Korancitatet på följande sätt: ”Förrätta bönen, när ni minns den; att minnas bönen är nämligen detsamma som att minnas Gud”. [att han har försummat den]. Gud har nämligen sagt: Förrätta bönen för att minnas Mig! [20:14]