1
Al-Barā’ b. ‘Āzib har berättat: “Under sexton månader förrättade jag bönen tillsammans med Profeten ﷺ [och vi vände oss] mot Bayt al-Maqdis [den heliga staden Jerusalem] till dess att denna vers uppenbarades: Vänd alltså nu ditt ansikte mot den heliga Moskén; ja, var ni än befinner er, vänd era ansikten mot denna [Moské] (2:144).Detta var en förändring med långtgående konsekvenser och den väckte blandade reaktioner. Den kom muslimernas lojalitet gentemot Islam och Profetens person ﷺ att växa starkare och de bekräftade sin tro på honom som Guds utsedde förkunnare av religionen och godtog förändringen utan invändningar. Judarna var upprörda, medan ”hycklarna” i den såg ett tecken på en vacklande, ja motsägelsefull hållning hos Profeten ﷺ. Koranen ger följande förklaring till förändringens betydelse: Den böneriktning som du [Muhammed] förut iakttog gav Vi dig enbart för att skilja dem som följer Sändebudet från dem som vänder honom ryggen. Detta har varit en svår [prövning] utom för dem som [i allt] vägleds av Gud.(2:143). Arnold, den engelske orientalisten, säger om denna förändring att den i realiteten betecknade början av Islam som nation, när den för alla muslimer etablerade Ka‘bah i Mekka som religionens fokus (The Preaching of Islam, s.27). Detta uppenbarades efter det att Profeten ﷺ hade förrättat bönen. En man bland folket begav sig i väg och kom förbi en grupp Hjälpare, som förrättade bön. Han berättade för dem [vad Gud hade uppenbarat] och de vände ansiktena mot Ka‘bah.