3
‘Ābdallāh ash-Shaqīq berättar enligt en tradition: ”En dag talade Ibn ‘Abbās till oss – och han talade till dess att solen gått ned och stjärnorna lyste fram och människorna började ropa: [Du glömmer] bönen! [Du glömmer] bönen!. – Då kom en man från Banu Tamīm och han förtröttades inte utan fortsatte att ropa: Bönen! Bönen! Ibn ‘Abbās ropade till svar: ”Eländiga hittebarn! Vill ni lära mig sunnah? Jag har sett Guds Sändebud ﷺ läsa middagsbönen direkt följd av eftermiddagsbönen och kvällsbönen i direkt anslutning till solnedgångsbönen”. ‘Ābdallāh ash-Shaqīq tillfogade: ”Detta berörde mig djupt. Jag fann det egendomligt och gick till Abū Hurayrah och frågade honom men han bekräftade vad [Ibn ‘Abbās] hade sagt.” Ytterligare en hadīth med detta tema redovisas med samma källa.Många skäl har anförts som förklaring till att två böner kan bes i direkt anslutning till varandra utan att vare sig fara eller forsande regn är för handen. Ett skäl till Profetens tillvägagångssätt är sjukdom; han tillgrep det ytterst sällan och därav har den slutsatsen dragits att detta bara bör ske om verkligt ömmande skäl föreligger. Sammanslagning av två böner bör aldrig bli rutin.