1
Sa‘d b. Hishām b. ‘ĀmirHan tillhörde efterföljarnas generation bland de s.k. hjälparna i Medina och har återberättat många traditioner med åberopande av profethustrun ‘Ā'ishah och Ibn ‘Umar och citeras själv av Hasan al-Basrī. Han är ansedd som en trovärdig återberättare av ahādīth. har berättat följande: Han [Sa‘d b. Hishām] hade beslutat ta del i kampen för Guds sak och begav sig därför till Medina och beredde sig att sälja sina jordegendomar och köpa vapen och hästar för att kämpa mot bysantinerna under resten av sitt liv. När han kom till Medina och talade med människorna där, avrådde de honom från [hans planer] och nämnde att sex män hade fattat samma beslut under Profetens livstid ﷺ och han hade förbjudit dem [att fullfölja sina planer] och sagt: ”Är jag inte en förebild för er?” Och när [Sa‘d b. Hishām] fick höra detta gick han tillbaka till sin hustru från vilken han skilt sig och tog vittnen på återföreningen. Därefter sökte han upp Ibn ‘Abbās och frågade honom om Profetens [vana att] be bönen witr. Ibn ‘Abbās svarade: ”Lår mig visa dig vem som bäst känner till hans witr av alla på jorden?” Han frågade vem detta var och fick svaret: ”‘Ā'ishah. Gå och fråga henne och kom så och berätta för mig vad hon sv arar dig.” Och jag [Sa‘d b. Hishām] fick bråttom att få fatt på henne och sökte upp Hakīm b. Aflah och bad honom gå med mig till henne, men han svarade: ”Jag vill inte närma mig henne eftersom jag har bett henne att inte tala om [konflikten] mellan de två gruppernaDetta syftar på konflikten mellan kalifen ‘Alī och hans rival om kalifvärdigheten Mu‘āwiyah, som blev den första i Umayyaddynastin som regerade från Damaskus. och hon ville inte lyssna [utan deltog själv i den].” Då jag besvor honom [att gå med mig] kom han [till sist] med. Vi gick alltså till ‘Ā'ishah och bad att bli mottagna, vilket beviljades.
Vi steg in och hon sade: ”Är det du, Hakīm?” – hon kände igen honom – Då han svarade ja, sade hon: ”Vem är med dig?” Han svarade: ”Sa‘d b. Hishām.” Hon frågade: ”Vilken Hishām?” – ” Hishām b. ‘Āmir.” Hon nedkallade [Guds] välsignelser över denne och talade väl om honom. (Qatādah [en förmedlare] sade att han dog som martyr vid Uhud.) Jag [Sa‘d b. Hishām] sade: ”Berätta för mig, du de troendes moder, om Guds Profet – hur var hans karaktär?” Hon frågade: ”Läser du inte Koranen?” ”Jo det gör jag”, svarade jag, varpå hon sade: ”Karaktären hos Guds Profet var [själva] Koranen.”Med detta menas att han i sitt handlande tillämpade dess regler, höll dess förbud i helgd, följde dess råd och föreskrifter i fråga om hövligt uppträdande, alltid i allt vad han gjorde föregick med gott exempel. Jag kände att jag måste resa mig och inte fråga någon om något så länge jag levde. Sedan insåg jag [att jag måste fortsätta] och sade: ” Berätta för mig hur Profeten ﷺ bad och vakade under natten.”Här ligger en viktig hänvisning till behovet av ahādīth som komplement till Koranen underförstådd. Vi kan i Koranen finna regler för rätt handlande och uppträdande på alla områden framställda i korthet, men vi måste gå till traditionerna för att se praktiska, detaljerade anvisningar. Detta förklarar berättarens sinnesändring. Hon svarade: ”Läser du inte Du som täcker över dig [med din mantel]?”Koranen, sura 73, vars fem första verser lyder: Du som täcker över dig [med din mantel]! Vaka [i bön] under natten, inte hela, men halva natten – eller förkorta denna tid något,eller förläng den – och läs högt ur Koranen i en lugn och jämn rytm, med klart uttal och tanken fäst vid dess mening. Vi skall inprägla i ditt [hjärta] ord av stor vikt. Det är helt klart att dessa verser hör till de tidigaste uppenbarelserna. När den första uppenbarelsen kom till Profeten ﷺ, svepte han in sig i sin mantel i fruktan för det tunga ansvar som skulle falla på hans skuldror. Nu lät Gud honom veta att han borde hålla sig vaken och förbereda sig i nattlig bön för detta ansvar. Tilltalet i singularis i dessa verser visar att det här är fråga om föreskrifter som ges honom om förberedelsen för hans profetmission. Men eftersom börden av den nattliga bönen är för tung för många muslimer, har Gud i 73:20 gjort den till frivillig tilläggsbön: Och Gud ... vänder Sig till er [och lättar i Sin barmhärtighet era bördor]. Läs således ur Koranen vad ni med lätthet kan läsa. [Gud] vet att det kommer att finnas sjuka bland er och andra som färdas långt bort för att söka [den utkomst som] Han i Sin godhet [beviljar dem], och andra som kämpar för Guds sak. ”Jo, jag har läst den”, svarade jag. Då sade hon: ”Gud i Sin makt och Sin härlighet gjorde med denna suras början den nattliga bönen till en plikt och Guds Sändebud ﷺ och hans följeslagare förrättade denna nattliga bön under ett år. Och under tolv månader höll Gud tillbaka surans slut, tills Han uppenbarade de avslutande verserna och lättade bördan för de troende så att nattbönen, efter att ha varit en obligatorisk bön blev en frivillig tilläggsbön.
Då sade jag: ”Berätta för mig, du de troendes moder, hur Guds Sändebud ﷺ bad witr-bönen, och hon svarade: ”Vi brukade göra i ordning åt honom hans tandsticka och ställde fram vatten för tvagningen, och Gud lät honom vakna när Han ville. Han [steg upp] rengjorde tänderna med tandstickan och utförde den rituella tvagningen. Han brukade be nio raka‘āt och inta sittande ställning först efter den åttondenämligen för att göra den avslutande hälsningen. och därefter åkalla Gud, lovprisa Honom och anropa Honom. Så reste han sig utan den avslutande hälsningen och bad sin nionde rak‘ah; han intog sittande ställning, åkallade Gud, lovprisade Honom och anropade Honom. Så gjorde han den avslutande hälsningen så högt att vi kunde höra honom. Och därefter bad han i sittande ställning två raka‘āt, så att [hans nattbön kom att omfatta] totalt elva raka‘āt. Ja, så var det, min son. Men då Profeten ﷺ med åren lade på hullet, bad han under den nattliga bönen sju raka‘āt, varav den sjunde som witr och bad därtill som förut två raka‘āt, alltså inalles nio. Ja, så var det, min son. Och när han förrättade bön, ville han gärna förlänga den, men om han måste sova eller hade smärtor som hindrade honom att vaka, bad han i stället tolv böner under dagen. Jag vet inte om att Guds Profet ﷺ skulle ha läst hela Koranen under en enda natt eller att han hade bett en hel natt ända till morgonen eller att han skulle ha fastat en hel månad utöver Ramadān.”
”Jag gick sedan, sade berättaren, till Ibn ‘Abbās och redogjorde för hennes berättelse och han sade: ’Vad hon har berättat är sant. –Ytterligare sex ahādīth redovisas här som bekräftar olika detaljer i den tradition av Sa‘d b. Hishām b. ‘Āmir som återgetts ovan.