(1) Han tillhörde efterföljarnas generation bland de s.k. hjälparna i Medina och har återberättat många traditioner med åberopande av profethustrun ‘Ā'ishah och Ibn ‘Umar och citeras själv av Hasan al-Basrī. Han är ansedd som en trovärdig återberättare av ahādīth.
(2) Detta syftar på konflikten mellan kalifen ‘Alī och hans rival om kalifvärdigheten Mu‘āwiyah, som blev den första i Umayyaddynastin som regerade från Damaskus.
(3) Med detta menas att han i sitt handlande tillämpade dess regler, höll dess förbud i helgd, följde dess råd och föreskrifter i fråga om hövligt uppträdande, alltid i allt vad han gjorde föregick med gott exempel.
(4) Här ligger en viktig hänvisning till behovet av ahādīth som komplement till Koranen underförstådd. Vi kan i Koranen finna regler för rätt handlande och uppträdande på alla områden framställda i korthet, men vi måste gå till traditionerna för att se praktiska, detaljerade anvisningar. Detta förklarar berättarens sinnesändring.
(5) Koranen, sura 73, vars fem första verser lyder: Du som täcker över dig [med din mantel]! Vaka [i bön] under natten, inte hela, men halva natten – eller förkorta denna tid något,eller förläng den – och läs högt ur Koranen i en lugn och jämn rytm, med klart uttal och tanken fäst vid dess mening. Vi skall inprägla i ditt [hjärta] ord av stor vikt. Det är helt klart att dessa verser hör till de tidigaste uppenbarelserna. När den första uppenbarelsen kom till Profeten ﷺ, svepte han in sig i sin mantel i fruktan för det tunga ansvar som skulle falla på hans skuldror. Nu lät Gud honom veta att han borde hålla sig vaken och förbereda sig i nattlig bön för detta ansvar. Tilltalet i singularis i dessa verser visar att det här är fråga om föreskrifter som ges honom om förberedelsen för hans profetmission. Men eftersom börden av den nattliga bönen är för tung för många muslimer, har Gud i 73:20 gjort den till frivillig tilläggsbön: Och Gud ... vänder Sig till er [och lättar i Sin barmhärtighet era bördor]. Läs således ur Koranen vad ni med lätthet kan läsa. [Gud] vet att det kommer att finnas sjuka bland er och andra som färdas långt bort för att söka [den utkomst som] Han i Sin godhet [beviljar dem], och andra som kämpar för Guds sak.
(6) nämligen för att göra den avslutande hälsningen.