2
I en berättelse av ‘Alqamah heter det: Vi kom till Syrien och Abū Dardā’ kom till oss och sade:
”Finns det någon bland er som kan läsa så som ‘Abdallāh läste?” Jag svarade: ”Jag [vet hur han läste].” Han fortsatte: ”Hur hörde du ‘Abdallāh läsa denna vers: Wa-’l-layli idhā yaghshā?Detta är början till sura 92 (Al-Layl), där de tre första verserna lyder: (1) Wa-’l-layli idhā yaghshā (2) wa-’n-nahāri idhā tadjallā (3) wa-mā khalaqa ’dh-dhakara wa-’l-unthā. Den meningsskillnad som här omnämns kan sammanhänga med att den beskrivna situationen inträffade innan den slutliga, på kalifen ‘Uthmāns order företagna sammanställningen av Koranens texter ännu ägt rum. Därtill kommer att den av ‘Abdallah b. Mas‘ūd gjorda sammanställning av Koranen, som omtalas i en hadīth i närmast föregående avsnitt, inte var fullständig utan åtminstone delvis bestod av brottstycken av texten och anteckningar till stöd för minnet. Det faktum att den andra versen inte alls omnämns här talar för att denna förklaring sannolikt är den rätta. Jag svarade: ”Jag hörde hur han läste: Wa-’l-layli idhā yaghshā wa-’dh-dhakar wa-’l-unthā. [Abū Dardā’] sade: ”Gud är mitt vittne! Jag hörde Guds Sändebud läsa den på detta sätt, men människorna här [muslimerna i Syrien] vill att jag läser: wa-mā khalaqa, men jag är inte överens med dem.” – En version finns av denna hadīth med samma innehåll, där Ibrāhīm nämns som källa.