2
Djābir b. ‘Abdallāh har berättat:
”Jag har varit med om att be bakom Guds Sändebud ﷺ i ett läge då fara förelåg. Vi ställde oss på två led [omedelbart] bakom honom med fienden framför oss i böneriktningen. Han prisade Gud för Hans storhet och vi alla följde honom i hans lovprisning. Så utförde han bugningen och vi alla bugade oss. Sedan höjde han huvudet efter bugningen och vi höjde alla [våra huvuden] och så, tillsammans med ledet närmast honom, föll han ned med pannan mot marken och [lämnade] det bakre ledet stående ansikte mot ansikte med fienden. Och då Profeten ﷺ reste sig efter nedfallet och ledet närmast honom också reste sig, föll det bakre ledet ned med pannan mot marken och reste sig sedan. Så steg detta led fram och det främre ledet steg tillbaka.
Profeten ﷺ utförde nu bugningen [på nytt] och vi alla bugade oss. Och efter bugningen höjde han huvudet och vi höjde alla [våra huvuden] och föll så ned med pannan mot marken tillsammans med ledet närmast honom, som stått bakerst i första rak‘ah, och det bakre ledet stod nu ansikte mot ansikte med fienden. Och när Profeten ﷺ och ledet närmast honom hade avslutat nedfallet, föll det bakre ledet ned med pannan mot marken. Sedan gjorde han den avslutande hälsningen och vi alla hälsade.” Här tillfogade Djābir: ”Vi gjorde så som vakterna gör inför sina befälhavare.”Detta är den andra giltiga formen av bön då fara föreligger.
Denna hadīth finns i en annan version med följande inledning: ”Vi kämpade tillsammans med Guds Sändebud ﷺ mot stammen Djuhaynah, som gjorde hårdnackat motstånd mot oss. Då vi hade förrättat middagsbönen, sade avgudadyrkarna: ’Om vi hade anfallit dem med en gång, skulle vi ha slagit dem i grunden.’ [Ängeln] Gabriel underrättade Profeten ﷺ om detta och han nämnde det för oss och berättade att de [också] sagt: ’Det är snart [tid] för en bön [asr] som är dem kärare än [deras] barn.’ När det sedan blev tid för eftermiddagsbönen, ställde vi oss på två led” etc., etc. – En förkortad version finns av Djābirs ovan först redovisade hadīth med åberopande av Sahl b. Abī Hathmah.