4
Djābir har också berättat om detta slag i följande hadīth: ”Vi gick fram med Guds Sändebud ﷺ till dess vi nådde Dhāt ar-Riqā‘ och kom till ett träd som skänkte rik skugga, där vi lämnade honom [och drog oss något tillbaka]. Då kom en man ur avgudadyrkarnas led och tog Profetens svärd ﷺ, som han såg hänga från en trädgren, och drog ut det ur skidan med orden: ’Är du rädd för mig?’ Profeten svarade ’Nej’ och [mannen frågade]: ’Vem skyddar dig mot mig’ och fick svaret: ’Gud skyddar mig mot dig.’ Följeslagarna gjorde hotfulla åtbörder mot honom och han stack svärdet i skidan och hängde upp det. Det ropades till bön och Profeten ﷺ ledde en grupp i en bön av två raka‘āt och när de dragit sig tillbaka ledde han den andra gruppen i två raka‘āt.” Och han tillfogade: ”Alltså bad Guds Sändebud ﷺ fyra raka‘āt och de [grupper] han ledde [vardera] två raka‘āt.Imam An-Nawawī anser att denna tradition ger stöd åt dem som menar att en imam, som själv ber vad som har karaktären av frivillig ”överloppsbön” (nāfilah), därvid kan leda andra i obligatorisk bön. Hanafī-skolan hävdar däremot att traditionen återger två i tiden åtskilda händelser, som av den åberopade källan redovisats i ett sammanhang. Det som bör gälla är emellertid vad Imam Mālik framhållit, nämligen att alla dessa traditioner som går tillbaka till Profeten ﷺ visar varierande former av bön som han iakttog alltefter graden av fara och övriga omständigheter och att varje tillvägagångssätt är försvarbart som står i överensstämmelse med någon av dem (Hāfiz b. Qayyim, Zād al-Ma‘ād, vol. I, s. 306). – Dessa ord om hur Profeten ﷺ under en räd ledde de sina i bön återfinns i en annan tradition med åberopande av Abū Salamah b. ‘Abd ar-Rahmān; dock saknas här de i närmast föregående hadīth redovisade händelserna vid Dhāt ar-Riqā‘.