5
Följande hadīth, för vilken Ibn ‘Abbās åberopas som sagesman, berättar om en man vid namn Dimād ur stammen Azd Shanū’ah, som kom till Mekka. Det sades att han använde magi för att hjälpa människor som kommit under inflytande av demoner och enfaldiga människor i Mekka hade sagt honom att Muhammed ﷺ var besatt av onda andar. Och nu sade han: ”Om jag fick träffa denne man skulle Gud kanske bota honom genom min hand.” Han mötte honom och sade: ”Muhammed! Jag kan hjälpa dem som kommit under inflytande av onda andar och Gud botar genom min hand den Han vill. Vill du [ha min hjälp]? Guds Sändebud ﷺ svarade: ”Lov och pris tillkommer Gud, vi lovprisar Honom och anropar Honom om hjälp. Den som Gud vägleder kan ingen leda vilse och den Gud låter gå vilse finner ingen som leder honom på rätt väg. Jag vittnar att det finns ingen gud utom Gud, den Ende, som är utan medhjälpare och att Muhammed är Hans tjänare och sändebud. Och nu till saken.” Och [Dimād] sade: ”Säg mig alla dessa dina ord på nytt.” Och Guds Sändebud ﷺ upprepade dem för honom tre gånger. Då sade [Dimād]: ”Jag har hört spåmän och trollkarlar och skalder tala, men jag har aldrig förut hört sådana ord som dina; de har nått ända till havens djup.” Och han fortsatte: ”Sträck fram din hand så att jag inför dig kan svära Islam tro och lydnad.” Och han svor honom tro och lydnad. Och Guds Sändebud ﷺ sade: ”Binder denna ed också ditt folk?” Och han svarade: ”[Den binder] också mitt folk.”Denna hadīth är viktig eftersom den ger ett exempel på en man som, fastän själv helt fångad i samma magiens trollcirklar som i början av Muhammeds profetgärning ﷺ ledde så många att tanklöst och lättvindigt skriva uppenbarelsefenomenet på detta konto, alltså en sådan man som trots eller kanske just på grund av sin egen verksamhet klart insåg vidden och djupet av den högtidliga förklaring som avgavs inför honom av Profeten själv ﷺ.