6
‘Umar b. ‘Atā’ b. al-Khwāri har omtalat att Nāfi‘ b. Djubayr sände honom till Namirs systerson as-Sā’ib för att fråga honom om något han hade lagt märke till i Mu‘āwiyahs bön. Han svarade: ”Ja, jag bad fredagsbönen med honom i Maqsūrah och när imamen gjorde den avslutande hälsningen reste jag mig på min plats och bad [två raka‘āt enligt sunan]Sunan är pluralis av ordet sunnah och användes, liksom singularisformen, för att beteckna av Profeten ﷺ knäsatta prejudikat, särskilt och som i detta fall, antal och slag av böner som bes spontant utöver de fem, för dygnet föreskrivna bönerna, ofta kallade överlopps- eller tilläggsböner (ö.a.).. Och när han hade återvänt hem sände han efter mig och sade: ’Gör inte om vad du gjorde [nyss]. När du har iakttagit fredagsbönen, be då inte i direkt anslutning därtill tilläggsbön förrän du har lämnat [din plats] eller växlat några ord. Detta är vad Guds Sändebud ﷺ befallde oss, nämligen att inte lägga samman dessa båda böner utan att ha ett samtal dessemellan eller förflytta sig.’” – Traditionen förekommer i en annan version med samme sagesman och följande obetydligt ändrade lydelse: ’när vi hade gjort den avslutande hälsningen reste jag mig etc.Det är en viktig regel att förflytta sig från den plats där man utfört en av de obligatoriska bönerna eller att företa sig något annat, innan man inleder en tilläggs- eller sunanbön; dvs. man bör markera skillnaden mellan de båda slagen av bön.