1
Profethustrun ‘Ā’ishah har berättat att en solförmörkelse inträffade i Profetens livstid ﷺ. Guds Sändebud ﷺ gick till moskén, intog böneställningen och förhärligade Gud (kabbara) och människorna ställde sig i rader bakom honom. Profeten ﷺ läste länge ur Koranen, förhärligade Gud och gjorde en lång bugning. Så lyfte han huvudet och uttalade formlerna Gud hör den som lovprisar Honom och Lov och pris tillkommer Dig. Stående gjorde han sedan en andra lång läsning ur Koranen, fastän kortare än den första och uttalade än en gång formlerna Gud hör den som lovprisar Honom och Lov och pris tillkommer Dig. Här underlät Abū at-Tāhir [en av förmedlarna] att nämna att han sedan föll ned på sitt ansikte och tillbad. Han gjorde en andra rak‘ah lik den första och fortsatte till dess han genomfört fyra raka‘āt med fyra nedfall.Bönen bestod alltså av två raka‘āt, vardera med två läsningar i stående ställning och två bugningar. Och solen hade blivit klart synlig innan han gick från [bönen]. Därefter reste han sig och vände sig till människorna och efter att lovprisa Gud såsom Han bör lovprisas sade han: ”Solen och månen är två Guds tecken. De förmörkas inte för att hylla någon som dött och inte för att hälsa någon som just blivit född. När ni får se [en förmörkelse] vänd er då till Gud i bön.” Han sade också: ”Och be till dess Gud befriar er från den oro [ni har känt]. Och Guds Sändebud ﷺ fortsatte: ”Här på min plats såg jag allt det som ni fått löfte om och jag såg faktiskt hur jag ville plocka en klase [druvor] från Paradiset – [detta var] när ni såg att jag ville gå framåt. Och när jag såg hur en del av Helvetet krossade andra delar – [det var] när ni såg att jag ville dra mig tillbaka – och jag såg där Ibn Luhayy,‘Amr Ibn Luhayy var känd för att ha satt upp avgudabilder på offerplatser och han hade infört den avskyvärda sedan att klippa kamelstonas öron i namn av den ene eller andre avguden och sedan släppa dem fria. han som fick kamelstona att gå mycket långsamt.” Denna at-Tāhirs berättelse slutade med orden ”vänd er då till Gud i bön.”
I en annan tradition om solförmörkelsen berättar ‘Ā’ishah hur Guds Sändebud ﷺ genomförde bönen på det sätt som framgår av närmast föregående hadīth utom att här nämns det som saknades i denna, nämligen att han sist i varje rak‘ah föll ned på sitt ansikte.Denna hadīth visar alltså att bönen består av fyra läsningar i stående ställning och fyra bugningar omfattande två raka‘āt. Imam Shāfi‘ī och andra har denna åsikt. Imam Abū Hanīfah menar att varje rak‘ah bör omfatta enbart en läsning och en bugning och bygger detta på en tradition redovisad av Abū Dāwūd enligt vilken Profeten ﷺ gjorde denna bön som en vanlig bön. De flesta lärda anser emellertid att det är tillåtet att genomföra ”solförmörkelsebönen” som en vanlig bön men att det är att föredra att genomföra den med mer än en läsning och en bugning och helst med två läsningar och två bugningar. Traditionen fortsätter som den föregående: när Profeten ﷺ hade avslutat bönen hade solen blivit klart synlig och han vände sig nu till människorna och lovprisade Gud och förklarade att solen och månen, två Guds tecken, inte förmörkas med anledning av någons död eller födelse.Det är ett faktum att Profetens ﷺ sistfödde son Ibrāhīms död sammanföll med denna solförmörkelse och att han därför kan ha känt det särskilt viktigt att göra detta uttalande. ”När ni får se dessa [tecken] förhärliga då Gud och åkalla Honom, förrätta bön och ge offergåvor. Ack, mitt samfund, Muhammeds samfund! Ingen är mer förhärdad i synd än den Guds tjänare eller tjänarinna som begår otukt. Ack, mitt samfund! Vid Gud, om ni visste vad jag vet, skulle ni fälla många tårar och få skratt!”
Denna hadīth finns också återgiven av Hishām b. ‘Urwah med en likvärdig kedja av förmedlare och med tillägget: Sedan lyfte han händerna och sade: ”Gud! Har jag gjort detta klart?”