4
Följande är en hadith om solförmörkelsebönen, snarlik de två, i detta avsnitt först återgivna, i vars förmedlarkedja ingår ‘Atā’ som hänvisar till ”en som jag anser vara sannfärdig” (sannolikt avses ‘Ā’ishah). Den lyder: Guds Sändebud ﷺ intog ställning för bön under mycket lång tid, därefter [läste] han stående, därefter gjorde han bugningen, därefter [läste] han stående, därefter gjorde han bugningen, därefter [läste] han stående, därefter gjorde han bugningen, alltså tre gånger två raka‘āt och föll fyra gånger ned på sitt ansikte och tillbad. Sedan gick han från [bönen] och solen var nu åter klart synlig. Under det han gjorde bugningen sade han: ”Gud är störst” och, när han efter bugningen lyfte huvudet: ”Gud hör den som lovprisar Honom”. Sedan reste han sig och lovprisade Gud och sade därefter: ”Solen och månen förmörkas inte med anledning av någons död eller födelse. Men de är tecken varmed Gud inger Sina tjänare fruktan. När ni får se dem förmörkade ha då Gud i åtanke till dess de lyser klart.” – ‘Ā’ishah åberopas för denna tradition med en annan kedja av förmedlare: ”Profeten ﷺ gjorde sex bugningar och föll ned på sitt ansikte fyra gånger och tillbad.”