1
Abū Hurayrah har återgett följande liknelse som Guds Sändebud ﷺ framställde om den som ger för Guds sak och den som ger, fastän han hålls tillbaka av snålhet: ”Dessa båda, den som villigt ger för Guds sak och den snåle, kan liknas vid en man som bär två mantlar eller ringbrynjor vilka täcker bröstet upp till nyckelbenen. När den ger som ger villigt vidgas eller tänjer sig hans brynjaMed dessa ord framhålls mannens beredvillighet att ge den gåva det gäller. (en annan förmedlare säger: ’när den andre ger [som vet att han måste besegra sin snålhet’), drar den sig samman och varje ring biter sig fast i sin plats, tills de blir övertäckta och spåren av dem försvinner.”Denna punkt i liknelsen visar att den villige allmosegivaren har nått en sådan grad av osjälviskhet och renhet att hans dåliga handlingar, ja, till och med spåren av dem, har utplånats. Abū Hurayrah tillade: ”Han vill få dem att vidga sig, men de vidgas inte.I Muh. Fū'ād ‘Abd al-Bāqīs utgåva av Sahīh Muslim (Dār al Fikr, Beirut, 1983/1403), s. 708, fotnot 1, påpekar Qādī ‘Iyād, att de två nästföljande traditionerna, också med Abū Hurayrah som sagesman, bidrar till att klargöra innebörden av denna hadīth.