(1) Med dessa ord framhålls mannens beredvillighet att ge den gåva det gäller.
(2) Denna punkt i liknelsen visar att den villige allmosegivaren har nått en sådan grad av osjälviskhet och renhet att hans dåliga handlingar, ja, till och med spåren av dem, har utplånats.
(3) I Muh. Fū'ād ‘Abd al-Bāqīs utgåva av Sahīh Muslim (Dār al Fikr, Beirut, 1983/1403), s. 708, fotnot 1, påpekar Qādī ‘Iyād, att de två nästföljande traditionerna, också med Abū Hurayrah som sagesman, bidrar till att klargöra innebörden av denna hadīth.