حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ قَالَ حَدَّثَنَا أَبُو الْأَحْوَصِ عَنْ أَبِي إِسْحَاقَ عَنْ عَلِيِّ بْنِ رَبِيعَةَ قَالَ شَهِدْتُ عَلِيًّا أُتِيَ بِدَابَّةٍ لِيَرْكَبَهَا فَلَمَّا وَضَعَ رِجْلَهُ فِي الرِّكَابِ قَالَ بِسْمِ اللَّهِ فَلَمَّا اسْتَوَى عَلَى ظَهْرِهَا قَالَ الْحَمْدُ لِلَّهِ ثُمَّ قَالَ {سُبْحَانَ الَّذِي سَخَّرَ لَنَا هَذَا وَمَا كُنَّا لَهُ مُقْرِنِينَ وَإِنَّا إِلَى رَبِّنَا لَمُنْقَلِبُونَ} ثُمَّ قَالَ الْحَمْدُ لِلَّهِ ثَلَاثًا وَاللَّهُ أَكْبَرُ ثَلَاثًا سُبْحَانَكَ إِنِّي ظَلَمْتُ نَفْسِي فَاغْفِرْ لِي فَإِنَّهُ لَا يَغْفِرُ الذُّنُوبَ إِلَّا أَنْتَ ثُمَّ ضَحِكَ. فَقُلْتُ لَهُ مِنْ أَيِّ شَيْءٍ ضَحِكْتَ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ قَالَ رَأَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ صَنَعَ كَمَا صَنَعْتُ ثُمَّ ضَحِكَ فَقُلْتُ مِنْ أَيِّ شَيْءٍ ضَحِكْتَ يَا رَسُولَ اللَّهِ قَالَ: إِنَّ رَبَّكَ لَيَعْجَبُ مِنْ عَبْدِهِ إِذَا قَالَ رَبِّ اغْفِرْ لِي ذُنُوبِي إِنَّهُ لَا يَغْفِرُ الذُّنُوبَ غَيْرُكَ.
Ali ibn Rabia sade: Jag såg Ali [ibn Abi Talib], må Gud vara nöjd med honom, när ett riddjur fördes fram till honom. När han satte foten i bygeln sade han: “I Guds namn”, och när han satt upp på djurets rygg sade han: “Lov och pris tillkommer Gud”. Sedan sade han: Stor är Han i Sin härlighet, som låter oss förfoga över dem; själva skulle vi inte ha kunnat ta dem i vår tjänst! [Låt oss aldrig glömma att] vi skall vända tillbaka till vår Herre! Därefter sade han “Lov och pris tillkommer Gud” tre gånger, “Gud är större” tre gånger, och “Du är Upphöjd, jag har gjort mig själv orätt, förlåt mig därför, ty ingen förlåter synder utom Du”, och sedan skrattade han. Jag frågade honom: “Vad var det som fick dig att skratta?”, och han svarade: “Jag såg Guds Sändebud ﷺ göra det jag nu gjorde och sedan skratta, och jag frågade honom: ‘Vad var det som fick dig att skratta, Guds Sändebud?’. Han svarade: ‘Din Herre är tillfreds med en tjänare som säger: ‘Herre, förlåt mig mina synder, ty ingen annan än Du förlåter synder.’”