Hadither

34. باب ما جاء في ضحك رسول الله ﷺ

(34) Om Guds Sändebuds ﷺ skratt

حَدَّثَنَا أَحْمَدُ بْنُ مَنِيعٍ قَالَ حَدَّثَنَا عَبَّادُ بْنُ الْعَوَّامِ قَالَ أَخْبَرَنَا الْحَجَّاجُ وَهُوَ ابْنُ أَرْطَاةَ عَنْ سِمَاكِ بْنِ حَرْبٍ عَنْ جَابِرِ بْنِ سَمُرَةَ قَالَ كَانَ فِي سَاقَيْ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ حُمُوشَةٌ وَكَانَ لَا يَضْحَكُ إِلَّا تَبَسُّمًا فَكُنْتُ إِذَا نَظَرْتُ إِلَيْهِ قُلْتُ أَكْحَلُ الْعَيْنَيْنِ وَلَيْسَ بِأَكْحَلَ.

Jabir ibn Samura, må Gud vara nöjd med honom, sade: Guds Sändebud ﷺ hade slanka vader. Han skrattade inte utan log istället. När jag betraktade honom sade jag för mig själv: “Han har strukit kohl på ögonfransarna”, men det hade han inte.

حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ قَالَ أَخْبَرَنَا ابْنُ لَهِيعَةَ عَنْ عُبَيْدِ اللَّهِ بْنِ الْمُغِيرَةِ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ الْحَارِثِ بْنِ جَزْءٍ أَنَّهُ قَالَ مَا رَأَيْتُ أَحَدًا أَكْثَرَ تَبَسُّمًا مِنْ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ.

Abdullah ibn al-Harith ibn Jaz, må Gud vara nöjd med honom, sade: Jag har aldrig sett någon le så ofta som Guds Sändebud ﷺ.

حَدَّثَنَا أَحْمَدُ بْنُ خَالِدٍ الْخَلَّالُ قَالَ حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ إِسْحَاقَ السَّيْلَحَانِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا لَيْثُ بْنُ سَعْدٍ عَنْ يَزِيدَ بْنِ أَبِي حَبِيبٍ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ الْحَارِثِ قَالَ مَا كَانَ ضَحِكُ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ إِلَّا تَبَسُّمًا.

Abdullah ibn al-Harith, må Gud vara nöjd med honom, sade: Guds Sändebuds ﷺ skratt bestod bara av leenden.

قَالَ أَبُو عِيسَى هَذَا حَدِيثٌ غَرِيبٌ مِنْ حَدِيثِ لَيْثِ بْنِ سَعْدٍ.

Abu Isa al-[Tirmidhi] sade: Detta är en ovanlig (gharib) hadith som förmedlats av Layth ibn Sad.

حَدَّثَنَا أَبُو عَمَّارٍ الْحُسَيْنُ بْنُ حُرَيْثٍ قَالَ حَدَّثَنَا وَكِيعٌ قَالَ حَدَّثَنَا الْأَعْمَشُ عَنِ الْمَعْرُورِ بْنِ سُوَيْدٍ عَنْ أَبِي ذَرٍّ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ إِنِّي لَأَعْلَمُ أَوَّلَ رَجُلٍ يَدْخُلُ الْجَنَّةَ وَآخَرَ رَجُلٍ يَخْرُجُ مِنَ النَّارِ يُؤْتَى بِالرَّجُلِ يَوْمَ الْقِيَامَةِ فَيُقَالُ اعْرِضُوا عَلَيْهِ صِغَارَ ذُنُوبِهِ وَيُخَبَّأُ عَنْهُ كِبَارُهَا فَيُقَالُ لَهُ عَمِلْتَ يَوْمَ كَذَا كَذَا وَكَذَا وَهُوَ مُقِرٌّ لَا يُنْكِرُ وَهُوَ مُشْفِقٌ مِنْ كِبَارِهَا فَيُقَالُ أَعْطُوهُ مَكَانَ كُلِّ سَيِّئَةٍ عَمِلَهَا حَسَنَةً فَيَقُولُ إِنَّ لِي ذُنُوبًا مَا أَرَاهَا هَهُنَا قَالَ أَبُو ذَرٍّ فَلَقَدْ رَأَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ ضَحِكَ حَتَّى بَدَتْ نَوَاجِذُهُ.

Abu Dharr, må Gud vara nöjd med honom, har sagt att Guds Sändebud ﷺ sade: Jag har full kännedom om den man som kommer till Paradiset först av alla, och den man som kommer ut ur Elden sist av alla. En man kommer att föras fram på Uppståndelsens dag och det ska förkunnas: “Visa honom hans mindre synder”, medan de större synderna kommer att döljas för honom. Man ska säga till honom: “På den och den dagen gjorde du si och så”, och han kommer att tillstå att det förhåller sig så utan att förneka det, samtidigt som han våndas över de större synderna. Man ska säga: “Ge honom en god gärning i utbyte mot var och en av hans onda gärningar”, varpå mannen kommer att utbrista: “Jag har andra synder som jag inte kan se här!” Abu Dharr sade: “Jag såg Guds Sändebud ﷺ skratta så [hjärtligt] att de bakre kindtänderna blev synliga.”

حَدَّثَنَا أَحْمَدُ بْنُ مَنِيعٍ قَالَ حَدَّثَنَا مُعَاوِيَةُ بْنُ عَمْرٍو قَالَ حَدَّثَنَا زَائِدَةُ عَنْ بَيَانٍ عَنْ قَيْسِ بْنِ أَبِي حَازِمٍ عَنْ جَرِيرِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ قَالَ مَا حَجَبَنِي رَسُولُ اللَّهِ ﷺ مُنْذُ أَسْلَمْتُ وَلَا رَآنِي إِلَّا ضَحِكَ.

Jarir ibn Abdullah, må Gud vara nöjd med honom, sade: Från det att jag bekände mig till islam hindrade Guds Sändebud ﷺ mig aldrig från att komma till hans hem, och han skrattade varje gång han såg mig.

حَدَّثَنَا أَحْمَدُ بْنُ مَنِيعٍ قَالَ حَدَّثَنَا مُعَاوِيَةُ بْنُ عَمْرٍو قَالَ حَدَّثَنَا زَائِدَةُ عَنِ إِسْمَاعِيلَ بْنِ أَبِي خَالِدٍ عَنْ قَيْسٍ عَنْ جَرِيرٍ قَالَ مَا حَجَبَنِي رَسُولُ اللَّهِ ﷺ وَلَا رَآنِي مُنْذُ أَسْلَمْتُ إِلَّا تَبَسَّمَ.

Jarir ibn Abdullah, må Gud vara nöjd med honom, sade: Guds Sändebud ﷺ hindrade mig aldrig från att komma till hans hem, och han log varje gång han såg mig efter att jag hade bekänt mig till islam.

حَدَّثَنَا هَنَّادُ بْنُ السَّرِيِّ قَالَ حَدَّثَنَا أَبُو مُعَاوِيَةَ عَنِ الْأَعْمَشِ عَنِ إِبْرَاهِيمَ عَنْ عَبِيدَةَ السَّلْمَانِيِّ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ: إِنِّي لَأَعْرفُ آخِرَ أَهْلِ النَّارِ خُرُوجًا رَجُلٌ يَخْرُجُ مِنْهَا زَحْفًا فَيُقَالُ لَهُ انْطَلِقْ فَادْخُلِ الْجَنَّةَ قَالَ: فَيَذْهَبُ لِيَدْخُلَ الْجَنَّةَ فَيَجِدُ النَّاسَ قَدْ أَخَذُوا الْمَنَازِلَ فَيَرْجِعُ فَيَقُولُ يَا رَبِّ قَدْ أَخَذَ النَّاسُ الْمَنَازِلَ فَيُقَالُ لَهُ أَتَذْكُرُ الزَّمَانَ الَّذِي كُنْتَ فِيهِ فَيَقُولُ نَعَمْ قَالَ فَيُقَالُ لَهُ تَمَنَّ قَالَ فَيَتَمَنَّى فَيُقَالُ لَهُ فَإِنَّ لَكَ الَّذِي تَمَنَّيْتَ وَعَشَرَةَ أَضْعَافِ الدُّنْيَا قَالَ فَيَقُولُ تَسْخَرُ بِي وَأَنْتَ الْمَلِكُ قَالَ فَلَقَدْ رَأَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ ضَحِكَ حَتَّى بَدَتْ نَوَاجِذُهُ.

Abdullah ibn Masud, må Gud vara nöjd med honom, har sagt att Guds Sändebud ﷺ sade: Jag har full kännedom om den som lämnar Elden sist av alla, och det är en man som kommer att kräla sig ut ur elden. Man ska säga till honom: “Gå, och träd in i Paradiset.” Han går för att träda in i Paradiset men upptäcker att människorna har tagit alla boningar i besittning. Han återvänder därför och säger: “Herre, människorna har tagit alla boningar i besittning!” Man säger då till honom: “Kommer du ihåg hur det var tidigare [i det jordiska livet]?”, och han svarar jakande. Man säger till honom: “Önska dig [vad du vill]”. Mannen gör en önskan och man säger till honom: “Du får det du önskat och tiofalt mer än vad jorden rymmer”, varpå mannen utbrister: “Gör Du narr av mig, Du som är Konungen?!” Abdullah sade: “Jag såg Guds Sändebud ﷺ skratta så [hjärtligt] att de bakre kindtänderna blev synliga.

حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ قَالَ حَدَّثَنَا أَبُو الْأَحْوَصِ عَنْ أَبِي إِسْحَاقَ عَنْ عَلِيِّ بْنِ رَبِيعَةَ قَالَ شَهِدْتُ عَلِيًّا أُتِيَ بِدَابَّةٍ لِيَرْكَبَهَا فَلَمَّا وَضَعَ رِجْلَهُ فِي الرِّكَابِ قَالَ بِسْمِ اللَّهِ فَلَمَّا اسْتَوَى عَلَى ظَهْرِهَا قَالَ الْحَمْدُ لِلَّهِ ثُمَّ قَالَ {سُبْحَانَ الَّذِي سَخَّرَ لَنَا هَذَا وَمَا كُنَّا لَهُ مُقْرِنِينَ وَإِنَّا إِلَى رَبِّنَا لَمُنْقَلِبُونَ} ثُمَّ قَالَ الْحَمْدُ لِلَّهِ ثَلَاثًا وَاللَّهُ أَكْبَرُ ثَلَاثًا سُبْحَانَكَ إِنِّي ظَلَمْتُ نَفْسِي فَاغْفِرْ لِي فَإِنَّهُ لَا يَغْفِرُ الذُّنُوبَ إِلَّا أَنْتَ ثُمَّ ضَحِكَ. فَقُلْتُ لَهُ مِنْ أَيِّ شَيْءٍ ضَحِكْتَ يَا أَمِيرَ الْمُؤْمِنِينَ قَالَ رَأَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ صَنَعَ كَمَا صَنَعْتُ ثُمَّ ضَحِكَ فَقُلْتُ مِنْ أَيِّ شَيْءٍ ضَحِكْتَ يَا رَسُولَ اللَّهِ قَالَ: إِنَّ رَبَّكَ لَيَعْجَبُ مِنْ عَبْدِهِ إِذَا قَالَ رَبِّ اغْفِرْ لِي ذُنُوبِي إِنَّهُ لَا يَغْفِرُ الذُّنُوبَ غَيْرُكَ.

Ali ibn Rabia sade: Jag såg Ali [ibn Abi Talib], må Gud vara nöjd med honom, när ett riddjur fördes fram till honom. När han satte foten i bygeln sade han: “I Guds namn”, och när han satt upp på djurets rygg sade han: “Lov och pris tillkommer Gud”. Sedan sade han: Stor är Han i Sin härlighet, som låter oss förfoga över dem; själva skulle vi inte ha kunnat ta dem i vår tjänst! [Låt oss aldrig glömma att] vi skall vända tillbaka till vår Herre! Därefter sade han “Lov och pris tillkommer Gud” tre gånger, “Gud är större” tre gånger, och “Du är Upphöjd, jag har gjort mig själv orätt, förlåt mig därför, ty ingen förlåter synder utom Du”, och sedan skrattade han. Jag frågade honom: “Vad var det som fick dig att skratta?”, och han svarade: “Jag såg Guds Sändebud ﷺ göra det jag nu gjorde och sedan skratta, och jag frågade honom: ‘Vad var det som fick dig att skratta, Guds Sändebud?’. Han svarade: ‘Din Herre är tillfreds med en tjänare som säger: ‘Herre, förlåt mig mina synder, ty ingen annan än Du förlåter synder.’”

حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ بَشَّارٍ قَالَ حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ الْأَنْصَارِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ عَوْنٍ عَنْ مُحَمَّدِ بْنِ مُحَمَّدِ بْنِ الْأَسْوَدِ عَنْ عَامِرِ بْنِ سَعْدٍ قَالَ قَالَ سَعْدٌ لَقَدْ رَأَيْتُ النَّبِيَّ ﷺ ضَحِكَ يَوْمَ الْخَنْدَقِ حَتَّى بَدَتْ نَوَاجِذُهُ قَالَ قُلْتُ كَيْفَ كَانَ ضَحِكُهُ قَالَ كَانَ رَجُلٌ مَعَهُ تُرْسٌ وَكَانَ سَعْدٌ رَامِيًا وَكَانَ يَقُولُ كَذَا وَكَذَا بِالتُّرْسِ يُغَطِّي جَبْهَتَهُ فَنَزَعَ لَهُ سَعْدٌ بِسَهْمٍ فَلَمَّا رَفَعَ رَأْسَهُ رَمَاهُ فَلَمْ يُخْطِئْ هَذِهِ مِنْهُ يَعْنِي جَبْهَتَهُ وَانْقَلَبَ الرَّجُلُ وَشَالَ بِرِجْلِهِ فَضَحِكَ النَّبِيُّ ﷺ حَتَّى بَدَتْ نَوَاجِذُهُ قَالَ قُلْتُ مِنْ أَيِّ شَيْءٍ ضَحِكَ قَالَ مِنْ فِعْلِهِ بِالرَّجُلِ.

Amir ibn Sad, har sagt att Sad, må Gud vara nöjd med honom, sade: Dagen då slaget vid vallgraven (al-Khandaq) utspelade sig såg jag Profeten ﷺ skratta så [hjärtligt] att hans bakre kindtänder blev synliga. Jag [Amir] frågade: “Hur kommer det sig att han skrattade?”, och han svarade: “Sad var [en skicklig] bågskytt, och det fanns en man [bland månggudadyrkarna] som hade en sköld som han förde fram och tillbaka för att skydda sin panna. Sad tog fram en pil avsedd för mannen, och när mannen stack upp huvudet sköt han iväg den utan att missa sitt mål (det vill säga pannan), varpå mannen föll raklång mot marken. Profeten ﷺ skrattade då så [hjärtligt] att hans bakre kindtänder blev synliga.” Jag frågade honom: “Vad var det som fick honom att skratta?”, och han svarade: “Det Sad gjorde med mannen.”