Hadither

45. باب ما جاء في خلق رسول الله ﷺ

(45) Om Guds Sändebuds ﷺ karaktär

حَدَّثَنَا عَبَّاسُ بْنُ مُحَمَّدٍ الدُّورِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ يَزِيدَ الْمُقْرِئُ قَالَ حَدَّثَنَا لَيْثُ بْنُ سَعْدٍ قَالَ حَدَّثَنِي أَبُو عُثْمَانَ الْوَلِيدُ بْنُ أَبِي الْوَلِيدِ عَنْ سُلَيْمَانَ بْنِ خَارِجَةَ عَنْ خَارِجَةَ بْنِ زَيْدِ بْنِ ثَابِتٍ قَالَ دَخَلَ نَفَرٌ عَلَى زَيْدِ بْنِ ثَابِتٍ فَقَالُوا لَهُ حَدِّثْنَا أَحَادِيثَ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ قَالَ مَاذَا أُحَدِّثُكُمْ كُنْتُ جَارَهُ فَكَانَ إِذَا نَزَلَ عَلَيْهِ الْوَحْيُ بَعَثَ إِلَيَّ فَكَتَبْتُهُ لَهُ فَكُنَّا إِذَا ذَكَرْنَا الدُّنْيَا ذَكَرَهَا مَعَنَا وَإِذَا ذَكَرْنَا الْآخِرَةَ ذَكَرَهَا مَعَنَا وَإِذَا ذَكَرْنَا الطَّعَامَ ذَكَرَهُ مَعَنَا فَكُلُّ هَذَا أُحَدِّثُكُمْ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ.

Kharija ibn Zayd ibn Thabit sade: Några personer gick hem till Zayd ibn Thabit, må Gud vara nöjd med honom, och sade: ”Berätta något för oss om Guds Sändebud ﷺ.” Han sade: ”Vad ska jag berätta för er!? Jag bodde granne med honom, och när uppenbarelser kom till honom sände han efter mig och jag nedtecknade det [som uppenbarats] åt honom. När vi talade om det jordiska livet talade han med oss om det, när vi talade om det tillkommande livet talade han med oss om det och när vi talade om mat talade han med oss om den. Allt detta berättar jag för er om Guds Sändebud ﷺ.”

حَدَّثَنَا إِسْحَاقُ بْنُ مُوسَى قَالَ حَدَّثَنَا يُونُسُ بْنُ بُكَيْرٍ عَنْ مُحَمَّدِ بْنِ إِسْحَاقَ عَنْ زِيَادِ بْنِ أَبِي زِيَادٍ عَنْ مُحَمَّدِ بْنِ كَعْبٍ الْقُرَظِيِّ عَنْ عَمْرِو بْنِ الْعَاصِ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ يُقْبِلُ بِوَجْهِهِ وَحَدِيثِهِ عَلَى أَشَرِّ الْقَوْمِ يَتَأَلَّفُهُمْ بِذَلِكَ فَكَانَ يُقْبِلُ بِوَجْهِهِ وَحَدِيثِهِ عَلَيَّ حَتَّى ظَنَنْتُ أَنِّي خَيْرُ الْقَوْمِ فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَنَا خَيْرٌ أَوْ أَبُو بَكْرٍ قَالَ: أَبُو بَكْرٍ فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَنَا خَيْرٌ أَوْ عُمَرُ فَقَالَ: عُمَرُ فَقُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَنَا خَيْرٌ أَوْ عُثْمَانُ قَالَ: عُثْمَانُ فَلَمَّا سَأَلْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ فَصَدَقَنِي فَلَوَدِدْتُ أَنِّي لَمْ أَكُنْ سَأَلْتُهُ.

Amr ibn al-As, må Gud vara nöjd med honom och hans far, sade: Guds Sändebud ﷺ hade för vana att vända sig till och tala med de värsta av människor för att därmed knyta dem till sig. Han brukade vända sig till mig och tala med mig [så ofta] att jag till slut inbillade mig att jag var bättre än alla andra. Jag frågade honom därför: ”Guds Sändebud, vem är bäst, jag eller Abu Bakr?”. Han svarade: ”Abu Bakr”. Jag frågade då: ”Vem är bäst, jag eller Umar?”. ”Umar”, svarade han. Jag frågade: ”Vem är bäst av mig och Uthman?”, och han svarade: ”Uthman”. När jag hade ställt dessa frågor till Guds Sändebud ﷺ och han hade svarat sanningsenligt önskade jag att jag aldrig hade frågat honom.

حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ قَالَ حَدَّثَنَا جَعْفَرُ بْنُ سُلَيْمَانَ الضُّبَعِيُّ عَنْ ثَابِتٍ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ قَالَ خَدَمْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ عَشْرَ سِنِينَ فَمَا قَالَ لِي أُفٍّ قَطُّ وَمَا قَالَ لِشَيْءٍ صَنَعْتُهُ لِمَ صَنَعْتَهُ وَلَا لِشَيْءٍ تَرَكْتُهُ لِمَ تَرَكْتَهُ وَكَانَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ مِنْ أَحْسَنِ النَّاسِ خُلُقًا وَلَا مَسَسْتُ خَزًّا وَلَا حَرِيرًا وَلَا شَيْئًا كَانَ أَلْيَنَ مِنْ كَفِّ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ وَلَا شَمَمْتُ مِسْكًا قَطُّ وَلَا عِطْرًا كَانَ أَطْيَبَ مِنْ عَرَقِ النَّبِيِّ ﷺ.

Anas ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, sade: Jag passade upp på Guds Sändebud ﷺ under tio års tid, och inte en enda gång sade han: ”Uff” till mig. Han sade aldrig: ”Varför gjorde du så?” om något jag gjort, och inte heller: ”Varför gjorde du inte så?” om något jag underlåtit att göra. Guds Sändebud ﷺ hörde till dem som har bäst karaktär. Jag har aldrig rört vid brokad, siden eller någonting annat som har varit lenare än Guds Sändebuds handflata. Jag har inte heller känt lukten av någon mysk eller parfym som har varit mer väldoftande än Profetens ﷺ utdunstningar.

حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ وَأَحَمْدُ بْنُ عَبْدَةَ هُوَ الضَّبِّيُّ وَالْمَعْنَى وَاحِدٌ قَالَا حَدَّثَنَا حَمَّادُ بْنُ زَيْدٍ عَنْ سَلْمٍ الْعَلَوِيِّ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ أَنَّهُ كَانَ عِنْدَهُ رَجُلٌ بِهِ أَثَرُ صُفْرَةٍ قَالَ وَكَانَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ لَا يكَادُ يُواجِهُ أَحَدًا بِشَيْءٍ يَكْرَهُهُ فَلَمَّا قَامَ قَالَ لِلْقَوْمِ: لَوْ قُلْتُمْ لَهُ يَدَعُ هَذِهِ الصُّفْرَةَ.

Anas ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, sade: En man som hade spår av gulaktig färg [på kläderna] var hos Guds Sändebud ﷺ. Guds Sändebud hade svårt för att påtala sådant som väckte någons ogillande. När mannen reste sig [och gick] sade Profeten till dem som var närvarande: ”Om någon av er ändå hade bett honom att avstå från [att klä sig i] de här gula [kläderna].”

حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ بَشَّارٍ قَالَ حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ جَعْفَرٍ قَالَ حَدَّثَنَا شُعْبَةُ عَنْ أَبِي إِسْحَاقَ عَنْ أَبِي عَبْدِ اللَّهِ الْجَدَلِيِّ وَاسْمُهُ عَبْدُ بْنُ عَبْدٍ عَنْ عَائِشَةَ أَنَّهَا قَالَتْ لَمْ يَكُنْ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ فَاحِشًا وَلَا مُتَفَحِّشًا وَلَا صَخَّابًا فِي الْأَسْوَاقِ وَلَا يَجْزِىءُ بِالسَّيِّئَةِ السَّيِّئَةَ وَلَكِنْ يَعْفُو وَيَصْفَحُ.

Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: Guds Sändebud ﷺ var inte oförskämd till sin natur och gjorde inte heller någon ansats att vara oförskämd. Han talade inte högljutt på marknadsplatserna och inte heller återgäldade han ont med ont. Nej, han var förlåtande och överseende.

حَدَّثَنَا هَارُونُ بْنُ إِسْحَاقَ الْهَمْدَانِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدَةُ عَنْ هِشَامِ بْنِ عُرْوَةَ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عَائِشَةَ قَالَتْ مَا ضَرَبَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ بِيَدِهِ شَيْئًا قَطُّ إِلَا أَنْ يُجَاهِدَ فِي سَبِيلِ اللَّهِ وَلَا ضَرَبَ خَادِمًا أَوِ امْرَأَةً.

Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: Guds Sändebud ﷺ slog aldrig något med sin hand, utom när han stred för Guds sak. Han slog heller aldrig en tjänare eller en kvinna.

حَدَّثَنَا أَحْمَدُ بْنُ عَبْدَةَ الضَّبِّيُّ قَالَ حَدَّثَنَا فُضَيْلُ بْنُ عِيَاضٍ عَنْ مَنْصُورٍ عَنِ الزُّهْرِيِّ عَنْ عُرْوَةَ عَنْ عَائِشَةَ قَالَتْ مَا رَأَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ مُنْتَصِرًا مِنْ مَظْلَمَةٍ ظُلِمَهَا قَطُّ مَا لَمْ يُنْتَهَكْ مِنْ مَحَارِمِ اللَّهِ تَعَالَى شَيْءٌ فَإِذَا انْتُهِكَ مِنْ مَحَارِمِ اللَّهِ شَيْءٌ كَانَ مِنْ أَشَدِّهِمْ فِي ذَلِكَ غَضَبًا وَمَا خُيِّرَ بَيْنَ أَمْرَيْنِ إِلَّا اخْتَارَ أَيْسَرَهُمَا مَا لَمْ يَكُنْ مَأْثَمًا.

Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: Jag har aldrig någonsin sett Guds Sändebud ﷺ utkräva vedergällning för sin egen skull efter att ha blivit orättvist behandlad, men detta gällde inte kränkningar av Guds, den Upphöjdes, förbud. När något av Guds förbud kränktes fylldes han av vrede i större utsträckning än alla andra. Han ställdes aldrig inför ett val mellan två ting utan att välja det lättaste, förutsatt att det inte rörde sig om en synd.

حَدَّثَنَا ابْنُ أَبِي عُمَرَ قَالَ حَدَّثَنَا سُفْيَانُ عَنْ مُحَمَّدِ بْنِ الْمُنْكَدِرِ عَنْ عُرْوَةَ عَنْ عَائِشَةَ قَالَتِ اسْتَأْذَنَ رَجُلٌ عَلَى رَسُولِ اللَّهِ ﷺ وَأَنَا عِنْدَهُ فَقَالَ: بِئْسَ ابْنُ الْعَشِيرَةِ أَوْ أَخُو الْعَشِيرَةِ ثُمَّ أَذِنَ لَهُ فَأَلَانَ لَهُ الْقَوْلَ فَلَمَّا خَرَجَ قُلْتُ يَا رَسُولَ اللَّهِ قُلْتَ مَا قُلْتَ ثُمَّ أَلَنْتَ لَهُ الْقَوْلَ فَقَالَ: يَا عَائِشَةُ إِنَّ مِنْ شَرِّ النَّاسِ مَنْ تَرَكَهُ النَّاسُ أَوْ وَدَعَهُ النَّاسُ اتِّقَاءَ فُحْشِهِ.

Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: Jag var hos Guds Sändebud ﷺ när en man bad om tillåtelse att få komma in. Profeten sade: ”Han är en usel son bland sina stamfränder (eller: Han är en usel broder bland sina stamfränder).” Sedan gav han honom tillåtelse att komma in, och talade vänligt med honom. När mannen hade gått sade jag: ”Guds Sändebud, först sade du som du gjorde och sedan talade du vänligt med honom!” Han sade: ”Aisha, till de allra värsta människorna hör de som andra lämnar ifred (eller: lämnar därhän) för att därmed skydda sig mot deras oförskämda beteende.”

حَدَّثَنَا سُفْيَانُ بْنُ وَكِيعٍ قَالَ حَدَّثَنَا جُمَيْعُ بْنُ عُمَرَ بْنِ عَبْدِ الرَّحْمَنِ الْعِجْلِيُّ قَالَ أَنْبَأَنَا رَجُلٌ مِنْ بَنِي تَمِيمٍ مِنْ وَلَدِ أَبِي هَالَةَ زَوْجِ خَدِيجَةَ وَيُكْنَى أَبَا عَبْدِ اللَّهِ عَنِ ابْنٍ لِأَبِي هَالَةَ عَنِ الْحَسَنِ بْنِ عَلِيٍّ قَالَ قَالَ الْحُسَيْنُ سَأَلْتُ أَبِي عَنْ سِيرَةِ النَّبِيِّ ﷺ فِي جُلَسَائِهِ فَقَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ دَائِمَ الْبِشْرِ سَهْلَ الْخُلُقِ لَيِّنَ الْجَانِبِ لَيْسَ بِفَظٍّ وَلَا غَلِيظٍ وَلَا صَخَّابٍ وَلَا فَحَّاشٍ وَلَا عَيَّابٍ وَلَا مُشَاحٍ يَتَغَافَلُ عَمَّا لَا يَشْتَهِي وَلَا يُؤْيِسُ مِنْهُ رَاجِيهِ وَلَا يُخَيَّبُ فِيهِ قَدْ تَرَكَ نَفْسَهُ مِنْ ثَلَاثٍ الْمِرَاءِ وَالْإِكْثَارِ وَمَا لَا يَعْنِيهِ وَتَرَكَ النَّاسَ مِنْ ثَلَاثٍ كَانَ لَا يَذُمُّ أَحَدًا وَلَا يَعِيبُهُ وَلَا يَطْلُبُ عَوْرتَهُ وَلَا يَتَكَلَّمُ إِلَّا فِيمَا رَجَا ثَوَابَهُ وَإِذَا تَكَلَّمَ أَطْرَقَ جُلَسَاؤُهُ كَأَنَّمَا عَلَى رُءُوسِهِمُ الطَّيْرُ فَإِذَا سَكَتَ تَكَلَّمُوا لَا يَتَنَازَعُونَ عِنْدَهُ الْحَدِيثَ وَمَنْ تَكَلَّمَ عِنْدَهُ أَنْصَتُوا لَهُ حَتَّى يَفْرُغَ حَدِيثُهُمْ عِنْدَهُ حَدِيثُ أَوَّلِهِمْ يَضْحَكُ مِمَّا يَضْحَكُونَ مِنْهُ وَيَتَعَجَّبُ مِمَّا يَتَعَجَّبُونَ مِنْهُ وَيَصْبِرُ لِلْغَرِيبِ عَلَى الْجَفْوَةِ فِي مَنْطِقِهِ وَمَسْأَلَتِهِ حَتَّى إِنْ كَانَ أَصْحَابُهُ لَيَسْتَجْلِبُونَهُمْ وَيَقُولُ إِذَا رَأَيْتُمْ طَالِبَ حَاجَةٍ يِطْلُبُهَا فَأَرْفِدُوهُ وَلَا يَقْبَلُ الثَّنَاءَ إِلَّا مِنْ مُكَافِئٍ وَلَا يَقْطَعُ عَلَى أَحَدٍ حَدِيثَهُ حَتَّى يَجُوزَ فَيَقْطَعُهُ بِنَهْيٍ أَوْ قِيَامٍ.

al-Hasan berättar att al-Husayn, må Gud vara nöjd med dem båda, sade: Jag frågade min far om hur Profeten ﷺ uppförde sig när han satt i sällskap med andra, och han svarade: ”Guds Sändebud hade alltid en glad uppsyn. Han hade en lättsam karaktär och var mild till sin natur. Han var inte sträng eller hård och inte heller högljudd, oförskämd, förebrående eller trångsynt. Han blundade för sådant han inte tyckte om. Den som satte sina förhoppningar till honom fann ingen anledning till förtvivlan eller besvikelse. För egen del avstod han från tre saker: argumentation, omåttlighet och sådant som inte angick honom. För andras del avstod han från tre saker: han förebrådde eller klandrade inte andra, han sökte inte efter deras fel och brister och han talade endast om sådant han hoppades kunna erhålla belöning för. När han talade sänkte åhörarna sina huvuden [och satt stilla] som om det satt fåglar på deras huvuden. När han tystnade, talade de, och de argumenterade inte med varandra i hans närvaro. Om någon talade i hans närvaro, lyssnade de andra uppmärksamt tills denne talat till punkt. Den som kom först var också den som talade först. Han skrattade med dem när de skrattade och uttryckte sin förvåning över sådant som förvånade dem. Han fördrog tålmodigt främlingars bryskhet när de talade eller bad honom om något, och hans följeslagare tog rentav med sig sådana främlingar [till honom]. Han brukade säga: ’Om ni ser någon som är i behov av något, ska ni tillgodose hans behov.’ Han accepterade inte att bli lovordad, utom om han tidigare hade hjälpt den som lovordade honom. Han avbröt aldrig någon som talade, utom om talaren gick för långt, då avbröt han honom antingen genom att förbjuda honom att tala vidare eller genom att resa sig [och gå].”

حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ بَشَّارٍ قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّحْمَنِ بْنُ مَهْدِيٍّ قَالَ حَدَّثَنَا سُفْيَانُ عَنْ مُحَمَّدِ بْنِ الْمُنْكَدِرِ قَالَ سَمِعْتُ جَابِرَ بْنَ عَبْدِ اللَّهِ يَقُولُ مَا سُئِلَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ شَيْئًا قَطُّ فَقَالَ لَا.

Jabir, må Gud vara nöjd med honom, sade: Guds Sändebud ﷺ svarade aldrig någonsin nej när man bad honom om något.

حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ عِمْرَانَ أَبُو الْقَاسِمِ الْقُرَشِيُّ الْمَكِّيُّ قَالَ حَدَّثَنَا إِبْرَاهِيمُ بْنُ سَعْدٍ عَنِ ابْنِ شِهَابٍ عَنْ عُبَيْدِ اللَّهِ عَنِ ابْنِ عَبَّاسٍ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ أَجْوَدَ النَّاسِ بِالْخَيْرِ وَكَانَ أَجْوَدَ مَا يَكُونُ فِي شَهْرِ رَمَضَانَ حَتَّى يَنْسَلِخَ فَيَأْتِيهِ جِبْرِيلُ فَيَعْرِضُ عَلَيْهِ الْقُرْآنَ فَإِذَا لَقِيَهُ جِبْرِيلُ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ أَجْوَدَ بِالْخَيْرِ مِنَ الرِّيحِ الْمُرْسَلَةِ.

Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, sade: Guds Sändebud ﷺ var den generösaste av människor, och under ramadan var han än mer generös ända till månadens slut. Gabriel kom till honom [under ramadan] och Profeten reciterade Koranen för honom. När Guds Sändebud ﷺ träffade Gabriel var han generösare än den fritt blåsande vinden.

حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ قَالَ أَخْبَرَنَا جَعْفَرُ بْنُ سُلَيْمَانَ عَنْ ثَابِتٍ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ قَالَ كَانَ النَّبِيُّ ﷺ لَا يَدَّخِرُ شَيْئًا لِغَدٍ.

Anas ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, sade: Profeten ﷺ sparade ingenting till morgondagen.

حَدَّثَنَا هَارُونُ بْنُ مُوسَى بْنِ أَبِي عَلْقَمَةَ الْمَدِينِيُّ قَالَ حَدَّثَنِي أَبِي عَنْ هِشَامِ بْنِ سَعْدٍ عَنْ زَيْدِ بْنِ أَسْلَمَ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ أَنَّ رَجُلًا جَاءَ إِلَى النَّبِيِّ ﷺ فَسَأَلَهُ أَنْ يُعْطِيَهُ فَقَالَ النَّبِيُّ ﷺ: مَا عِنْدِي شَيْءٌ وَلَكِنِ ابْتَعْ عَلَيَّ فَإِذَا جَاءَنِي شَيْءٌ قَضَيْتُهُ فَقَالَ عُمَرُ يَا رَسُولَ اللَّهِ قَدْ أَعْطَيْتَهُ فَمَّا كَلَّفَكَ اللَّهُ مَا لَا تَقْدِرُ عَلَيْهِ فَكَرِهَ النَّبِيُّ ﷺ قَوْلَ عُمَرَ فَقَالَ رَجُلٌ مِنَ الْأَنْصَارِ يَا رَسُولَ اللَّهِ أَنْفِقْ وَلَا تَخَفْ مِنْ ذِي الْعَرْشِ إِقْلَالًا فَتَبَسَّمَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ وَعُرِفَ فِي وَجْهِهِ الْبِشْرُ لِقَوْلِ الْأَنْصَارِيِّ ثُمَّ قَالَ: بِهَذَا أُمِرْتُ.

Umar ibn al-Khattab, må Gud vara nöjd med honom, sade: En man kom till Profeten ﷺ och bad om att få något. Profeten ﷺ sade: ”Jag har ingenting, men om du köper något i mitt namn ska jag betala för det när jag får något [att betala med].” Umar sade då: ”Guds Sändebud, du har redan givit honom, och Gud har inte ålagt dig att göra sådant som övergår din förmåga!” Profeten ﷺ tyckte inte om det Umar hade sagt, och en av hjälparna sade då: ”Ge, Guds Sändebud, och var inte rädd för att tronens Herre ska lämna dig i fattigdom!” Guds Sändebud ﷺ log åt dessa ord, och glädjen syntes i hans ansikte. Sedan sade han: ”Detta är vad jag har beordrats [att göra]”.

حَدَّثَنَا عَلِيُّ بْنُ حُجْرٍ قَالَ أَخْبَرَنَا شَرِيكٌ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مُحَمَّدِ بْنِ عَقِيلٍ عَنِ الرُّبَيِّعِ بِنْتِ مُعَوِّذِ بْنِ عَفْرَاءَ قَالَتْ أَتَيْتُ النَّبِيَّ ﷺ بِقِنَاعٍ مِنْ رُطَبٍ وَأَجْرٍ زُغْبٍ فَأَعْطَانِي مِلْءَ كَفِّهِ حُلِيًّا وَذَهَبًا.

al-Rubayyi bint Muawwidh ibn Afra, må Gud vara nöjd med henne, sade: Jag gick till Profeten ﷺ med en korg med färska dadlar och späda gurkor, och han gav mig en handfull smycken och guld.

حَدَّثَنَا عَلِيُّ بْنُ خَشْرَمٍ وَغَيْرُ وَاحِدٍ قَالُوا حَدَّثَنَا عِيسَى بْنُ يُونُسَ عَنْ هِشَامِ بْنِ عُرْوَةَ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عَائِشَةَ أَنَّ النَّبِيَّ ﷺ كَانَ يَقْبَلُ الْهَدِيَّةَ وَيُثِيبُ عَلَيْهَا.

Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: Profeten ﷺ brukade ta emot gåvor och återgälda dem.