(35) Om Guds Sändebuds ﷺ sinne för humor
حَدَّثَنَا مَحْمُودُ بْنُ غَيْلَانَ قَالَ حَدَّثَنَا أَبُو أُسَامَةَ عَنْ شَرِيكٍ عَنْ عَاصِمٍ الْأَحْوَلِ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ أَنَّ النَّبِيَّ ﷺ قَالَ لَهُ: يَا ذَا الْأُذُنَيْنِ. قَالَ مَحْمُودٌ قَالَ أَبُو أُسَامَةَ يَعْنِي يُمَازِحُهُ.
Anas ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, sade att Profeten ﷺ sade till honom: “Du där med två öron”. Mahmud har sagt att Abu Usama sade: “Det vill säga, han skämtade med honom.”
حَدَّثَنَا هَنَّادُ بْنُ السَّرِيِّ قَالَ حَدَّثَنَا وَكِيعٌ عَنْ شُعْبَةَ عَنْ أَبِي التَّيَّاحِ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ قَالَ إِنْ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ لَيُخَالِطُنَا حَتَّى يَقُولَ لِأَخٍ لِي صَغِيرٍ: يَا أَبَا عُمَيْرٍ مَا فَعَلَ النُّغَيْرُ.
Anas ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, sade: Guds Sändebud ﷺ brukade umgås med oss och vid ett tillfälle sade han rentav till en av mina yngre bröder: “Abu Umayr, vad gjorde al-nughayr?”
قَالَ أَبُو عِيسَى وَفِقْهُ هَذَا الْحَدِيثِ أَنَّ النَّبِيَّ ﷺ كَانَ يُمَازِحُ وَفِيهِ أَنَّهُ كَنَّى غُلَامًا صَغِيرًا فَقَالَ لَهُ يَا أَبَا عُمَيْرٍ. وَفِيهِ أَنَّهُ لَا بَأْسَ أَنْ يُعْطَى الصَّبِيُّ الطَّيْرَ لِيَلْعَبَ بِهِ. وَإِنَّمَا قَالَ لَهُ النَّبِيُّ ﷺ: يَا أَبَا عُمَيْرٍ مَا فَعَلَ النُّغَيْرُ لِأَنَّهُ كَانَ لَهُ نُغَيْرٌ يَلْعَبُ بِهِ فَمَاتَ فَحَزِنَ الْغُلَامُ عَلَيْهِ فَمَازَحَهُ النَّبِيُّ ﷺ فَقَالَ: يَا أَبَا عُمَيْرٍ مَا فَعَلَ النُّغَيْرُ.
Abu Isa [al-Tirmidhi] sade: “Av denna hadith förstår man att Profeten ﷺ brukade skämta, att han gav ett litet barn ett smeknamn (kunya) och kallade honom Abu Umayr. Den visar också att det är tillåtet att ge ett barn en fågel att leka med. Anledningen till att Profeten ﷺ sade: “Abu Umayr, vad gjorde al-nughayr?” var att fågeln som pojken lekte med hade dött. När han blev ledsen skämtade Profeten ﷺ med honom och sade: “Abu Umayr, vad gjorde al-nughayr?”
حَدَّثَنَا عَبَّاسُ بْنُ مُحَمَّدٍ الدُّورِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا عَلِيُّ بْنُ الْحَسَنِ بْنِ شَقِيقٍ قَالَ أَنبأَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ الْمُبَارِكِ عَنِ أُسَامَةَ بْنِ زَيْدٍ عَنْ سَعِيدٍ الْمَقْبُرِيِّ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ قَالَ قَالُوا يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّكَ تُدَاعِبُنَا قَالَ: إِنِّي لَا أَقُولُ إِلَّا حَقًّا.
Abu Hurayra, må Gud vara nöjd med honom, sade: Man sade: “Guds Sändebud, du skämtar med oss!”, och han svarade: “[Ja, men] jag säger bara det som är sant.”
حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ قَالَ حَدَّثَنَا خَالِدُ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ عَنْ حُمَيْدٍ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ أَنَّ رَجُلًا اسْتَحْمَلَ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ فَقَالَ إِنِّي حَامِلُكَ عَلَى وَلَدِ نَاقَةٍ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ مَا أَصْنَعُ بِوَلَدِ النَّاقَةِ فَقَالَ ﷺ: وَهَلْ تَلِدُ الْإِبِلَ إِلَّا النُّوقُ.
Anas ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, sade: En man bad Guds Sändebud ﷺ om ett riddjur, och han svarade: “Jag ska ge dig kamelstoets föl att rida på.” Mannen frågade: “Vad ska jag med kamelstoets föl till!?”, varpå han sade: “Finns det något annat djur än kamelston som föder fram kameler?”
حَدَّثَنَا إِسْحَاقُ بْنُ مَنْصُورٍ قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّزَّاقِ قَالَ حَدَّثَنَا مَعْمَرٌ عَنْ ثَابِتٍ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ أَنَّ رَجُلًا مِنْ أَهْلِ الْبَادِيَةِ كَانَ اسْمُهُ زَاهِرًا وَكَانَ يُهْدِي إِلَى النَّبِيِّ ﷺ هَدِيَّةً مِنَ الْبَادِيَةِ فَيُجَهِّزُهُ النَّبِيُّ ﷺ إِذَا أَرَادَ أَنْ يَخْرُجَ فَقَالَ النَّبِيُّ ﷺ: إِنَّ زَاهِرًا بَادِيَتُنَا وَنَحْنُ حَاضِرُوهُ وَكَانَ ﷺ يُحِبُّهُ وَكَانَ رَجُلًا دَمِيمًا فَأَتَاهُ النَّبِيُّ ﷺ يَوْمًا وَهُوَ يَبِيعُ مَتَاعَهُ فَاحْتَضَنَهُ مِنْ خَلْفِهِ وَهُوَ لَا يُبْصِرُهُ فَقَالَ مَنْ هَذَا أَرْسِلْنِي فَالْتَفَتَ فَعَرَفَ النَّبِيُّ ﷺ فَجَعَلَ لَا يَأْلُو مَا أَلْصَقَ ظَهْرَهُ بِصَدْرِ النَّبِيِّ ﷺ حِينَ عَرَفَهُ فَجَعَلَ النَّبِيُّ ﷺ يَقُولُ: مَنْ يَشْتَرِي هَذَا الْعَبْدَ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِذًا وَاللَّهِ تَجِدُنِي كَاسِدًا فَقَالَ النَّبِيُّ ﷺ: لَكِنْ عِنْدَ اللَّهِ لَسْتَ بِكَاسِدٍ أَوْ قَالَ: أَنتَ عِنْدَ اللَّهِ غَالٍ.
Anas ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, sade: En beduin vid namn Zahir, må Gud vara nöjd med honom, brukade komma till Profeten ﷺ med gåvor från öknen, och Profeten ﷺ brukade förse honom med varor när han skulle återvända till öknen. Profeten ﷺ sade om honom: “Zahir är vår beduin och vi är hans stadsbor”. Profeten ﷺ höll av honom, trots att han var oattraktiv. En dag när Zahir sålde sina varor kom Profeten ﷺ och omfamnade honom bakifrån utan att Zahir kunde se vem det var. Han utropade: “Vem är det? Släpp mig!”, och när han vände sig om och kände igen Profeten ﷺ tryckte han sin rygg mot Profetens bröst. Profeten ﷺ ropade då: “Vem vill köpa den här slaven?”, varpå Zahir sade: “Då kommer du, vid Gud, att finna mig av ringa värde.” Profeten ﷺ sade då: “Men inför Gud är du inte av ringa värde (eller: “Du är dyrbar inför Gud).”
حَدَّثَنَا عَبْدُ بْنُ حُمَيْدٍ قَالَ حَدَّثَنَا مُصْعَبُ بْنُ الْمِقْدَامِ قَالَ حَدَّثَنَا الْمُبَارِكُ بْنُ فَضَالَةَ عَنِ الْحَسَنِ قَالَ أَتَتْ عَجُوزٌ إِلَى النَّبِيِّ ﷺ فَقَالَتْ يَا رَسُولَ اللَّهِ ادْعُ اللَّهَ أَنْ يُدْخِلَنِي الْجَنَّةَ فَقَالَ: يَا أُمَّ فُلَانٍ إِنَّ الْجَنَّةَ لَا تَدْخُلُهَا عَجُوزٌ قَالَ فَوَلَّتْ تَبْكِي فَقَالَ: أَخْبِرُوهَا أَنَّهَا لَا تَدْخُلُهَا وَهِيَ عَجُوزٌ إِنَّ اللَّهَ تَعَالَى يَقُولُ: {إِنَّا أَنْشَأْنَاهُنَّ إِنْشَاءً فَجَعَلْنَاهُنَّ أَبْكَارًا عُرُبًا أَتْرَابًا}.
al-Hasan [al-Basri], må Gud vara nöjd med honom, sade: En äldre kvinna kom till Profeten ﷺ och sade: “Guds Sändebud, be till Gud att Han ska föra mig till Paradiset.” Han svarade: “Moder till den och den, gamla gummor kommer inte till Paradiset”, varpå kvinnan gråtande gick sin väg. Han sade: “Berätta för henne att hon inte ska komma till Paradiset som en gammal gumma. Gud, den Upphöjde, säger: Vi skall nämligen låta dem uppstå i en ny skapelse och skapa dem som jungfrur kärleksfulla, evigt unga.