حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ وَبِشْرُ بْنُ مُعَاذٍ قَالَا حَدَّثَنَا أَبُو عَوَانَةَ عَنْ زِيَادِ بْنِ عِلَاقَةَ عَنِ الْمُغِيرَةِ بْنِ شُعْبَةَ قَالَ صَلَّى رَسُولُ اللَّهِ ﷺ حَتَّى انْتَفَخَتْ قَدَمَاهُ فَقِيلَ لَهُ أَتَتَكَلَّفُ هَذَا وَقَدْ غَفَرَ اللَّهُ لَكَ مَا تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِكَ وَمَا تَأَخَّرَ قَالَ: َأَفَلَا أَكُونُ عَبْدًا شَكُورًا.
al-Mughira ibn Shuba, må Gud vara nöjd med honom, sade: Guds Sändebud ﷺ stod upp i bön tills hans fötter svullnade. Någon frågade: ”Varför utsätter du dig själv för detta när Gud redan har förlåtit dig dina tidigare och kommande synder?” Han svarade: ”Ska jag inte vara en tacksam tjänare?”