Hadither

37. باب ما جاء في كلام رسول الله ﷺ في السمر

(37) Om Guds Sändebuds ﷺ nattliga samtal

حَدَّثَنَا الْحَسَنُ بْنُ صَبَّاحٍ الْبَزَّارُ قَالَ حَدَّثَنَا أَبُو النَّضْرِ قَالَ حَدَّثَنَا أَبُو عَقِيلٍ الثَّقَفِيُّ عَبْدُ اللَّهِ بْنُ عَقِيلٍ عَنْ مُجَالِدٍ عَنِ الشَّعْبِيِّ عَنْ مَسْرُوقٍ عَنْ عَائِشَةَ قَالَتْ حَدَّثَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ ذَاتَ لَيْلَةٍ نِسَاءَهُ حَدِيثًا فَقَالَتِ امْرَأَةٌ مِنْهُنَّ كَأَنَّ الْحَدِيثَ حَدِيثُ خُرَافَةَ فَقَالَ: أَتَدْرُونَ مَا خُرَافَةُ إِنَّ خُرَافَةَ كَانَ رَجُلًا مِنْ عُذْرَةَ أَسَرَتْهُ الْجِنُّ فِي الْجَاهِلِيَّةِ فَمَكَثَ فِيهِمْ دَهْرًا ثُمَّ رَدُّوهُ إِلَى الْإِنْسِ فَكَانَ يُحَدِّثُ النَّاسَ بِمَا رَأَى فِيهِمْ مِنَ الْأَعَاجِيبِ فَقَالَ النَّاسُ حَدِيثُ خُرَافَةَ.

Aisha, må Gud vara nöjd med henne sade: En natt berättade Guds Sändebud ﷺ en historia för sina hustrur, varpå en av dem sade: “Det låter som en myt (khurafa).” Han sade: “Känner ni till Khurafa? Khurafa var en man från [stammen] Udhra. Han togs till fånga av jinnerna under den hedniska okunnighetens tid, och levde bland dem under lång tid innan de lät honom återvända till människorna. Han brukade berätta om de märkliga saker han sett dem göra, och människorna sade därför: ‘Detta är en av Khurafas berättelser.’”

حديث أم زرع

Hadithen om Umm Zar

حَدَّثَنَا عَلِيُّ بْنُ حُجْرٍ قَالَ حَدَّثَنَا عِيسَى بْنُ يُونُسَ عَنْ هِشَامِ بْنِ عُرْوَةَ عَنِ أَخِيهِ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُرْوَةَ عَنْ عُرْوَةَ عَنْ عَائِشَةَ قَالَتْ جَلَسَتْ إِحْدَى عَشْرَةَ امْرَأَةً فَتَعَاهَدْنَ وَتَعَاقَدْنَ أَنْ لَا يَكْتُمْنَ مِنْ أَخْبَارِ أَزْوَاجِهِنَّ شَيْئًا فَقَالَتِ الْأُولَى زَوْجِي لَحْمُ جَمَلٍ غَثٍّ عَلَى رَأْسِ جَبَلٍ وَعْرٍ لَا سَهْلٌ فَيُرْتَقَى وَلَا سَمِينٌ فَيُنْتَقَلُ قَالَتِ الثَّانِيَةُ زَوْجِي لَا أَبُثُّ خَبَرَهُ إِنِّي أَخَافُ أَنْ لَا أَذَرَهُ إِنْ أَذْكُرْهُ أَذْكُرْ عُجَرَهُ وَبُجَرَهُ قَالَتِ الثَّالِثَةُ زَوْجِي الْعَشَنَّقُ إِنْ أَنْطِقْ أُطَلَّقْ وَإِنْ أَسْكُتْ أُعَلَّقْ قَالَتِ الرَّابِعَةُ زَوْجِي كَلَيْلِ تِهَامَةَ لَا حَرٌّ وَلَا قُرٌّ وَلَا مَخَافَةَ وَلَا سَآمَةَ قَالَتِ الْخَامِسَةُ زَوْجِي إِنْ دَخَلَ فَهِدَ وَإِنْ خَرَجَ أَسِدَ وَلَا يَسْأَلُ عَمَّا عَهِدَ قَالَتِ السَّادِسَةُ زَوْجِي إِنْ أَكَلَ لَفَّ وَإِنْ شَرِبَ اشْتَفَّ وَإِنِ اضْطَجَعَ الْتَفَّ وَلَا يُولِجُ الْكَفَّ لِيَعْلَمَ الْبَثَّ قَالَتِ السَّابِعَةُ زَوْجِي عَيَايَاءُ أَوْ غَيَايَاءُ طَبَاقَاءُ كُلُّ دَاءٍ لَهُ دَاءٌ شَجَّكِ أَوْ فَلَّكِ أَوْ جَمَعَ كُلًّا لَكِ قَالَتِ الثَّامِنَةُ زَوْجِي الْمَسُّ مَسُّ أَرْنَبٍ وَالرِّيحُ رِيحُ زَرْنَبٍ قَالَتِ التَّاسِعَةُ زَوْجِي رَفِيعُ الْعِمَادِ طَوِيلُ النِّجَادِ عَظِيمُ الرَّمَادِ قَرِيبُ الْبَيْتِ مِنَ النَّادِ قَالَتِ الْعَاشِرَةُ زَوْجِي مَالِكٌ وَمَا مَالِكٌ مَالِكٌ خَيْرٌ مِنْ ذَلِكِ لَهُ إِبِلٌ كَثِيرَاتُ الْمَبَارِكِ قَلِيلَاتُ الْمَسَارِحِ إِذَا سَمِعْنَ صَوْتَ الْمِزْهَرِ أَيْقَنَّ أَنَّهُنَّ هَوَالِكُ قَالَتِ الْحَادِيَةَ عَشْرَةَ زَوْجِي أَبُو زَرْعٍ وَمَا أَبُو زَرْعٍ أَنَاسَ مِنْ حُلِيٍّ أُذُنَيَّ وَمَلَأَ مِنْ شَحْمٍ عَضُدَيَّ وَبَجَّحَنِي فَبَجَحَتْ إِلَيَّ نَفْسِي وَجَدَنِي فِي أَهْلِ غُنَيْمَةٍ بِشِقٍّ فَجَعَلَنِي فِي أَهْلِ صَهِيلٍ وَأَطِيطٍ وَدَائِسٍ وَمُنَقٍّ فَعِنْدَهُ أَقُولُ فَلَا أُقَبَّحُ وَأَرْقُدُ فَأَتَصَبَّحُ وَأَشْرَبُ فَأَتَقَمَّحُ أُمُّ أَبِي زَرْعٍ فَمَا أُمُّ أَبِي زَرْعٍ عُكُومُهَا رَدَاحٌ وَبَيْتُهَا فَسَاحٌ ابْنُ أَبِي زَرْعٍ فَمَا ابْنُ أَبِي زَرْعٍ مَضْجَعُهُ كَمَسَلِّ شَطْبَةٍ وَتُشْبِعُهُ ذِرَاعُ الْجَفْرَةِ بِنْتُ أَبِي زَرْعٍ فَمَا بِنْتُ أَبِي زَرْعٍ طَوْعُ أَبِيهَا وَطَوْعُ أُمِّهَا مِلْءُ كِسَائِهَا وَغَيْظُ جَارَتِهَا جَارِيَةُ أَبِي زَرْعٍ فَمَا جَارِيَةُ أَبِي زَرْعٍ لَا تَبُثُّ حَدِيثَنَا تَبْثِيثًا وَلَا تُنَقِّثُ مِيرَتَنَا تَنْقِيثًا وَلَا تَمْلَأُ بَيْتَنَا تَعْشِيشًا قَالَتْ خَرَجَ أَبُو زَرْعٍ وَالْأَوْطَابُ تُمْخَضُ فَلَقِيَ امْرَأَةً مَعَهَا وَلَدَانِ لَهَا كَالْفَهْدَيْنِ يَلْعَبَانِ مِنْ تَحْتِ خَصْرِهَا بِرُمَّانَتَيْنِ فَطَلَّقَنِي وَنَكَحَهَا فَنَكَحْتُ بَعْدَهُ رَجُلًا سَرِيًّا رَكِبَ شَرِيًّا وَأَخَذَ خَطِّيًّا وَأَرَاحَ عَلَيَّ نَعَمًا ثَرِيًّا وَأَعْطَانِي مِنْ كُلِّ رَائِحَةٍ زَوْجًا وَقَالَ كُلِي أُمَّ زَرْعٍ وَمِيرِي أَهْلَكِ فَلَوْ جَمَعْتُ كُلَّ شَيْءٍ أَعْطَانِيهِ مَا بَلَغَ أَصْغَرَ آنِيَةِ أَبِي زَرْعٍ قَالَتْ عَائِشَةُ فَقَالَ لِي رَسُولُ اللَّهِ ﷺ: كُنْتُ لَكِ كَأَبِي زَرْعٍ لِأُمِّ زَرْعٍ.

Aisha, må Gud vara nöjd med henne sade: Elva kvinnor satte sig ned och slöt en pakt och ingick en överenskommelse om att de inte skulle dölja något för varandra om sina män. Den första kvinnan sade: “Min man är som magert kamelkött på en svårtillgänglig bergstopp. Den är inte lätt att bestiga och [köttet] är inte rikt på fett så att det är värt besväret att hämta det.” Den andra kvinnan sade: “Jag vill inte berätta något om min man. Jag är rädd för att jag då inte kommer att utelämna något. Skulle jag nämna något vore det svullnaderna på hans mage och rygg.” Den tredje kvinnan sade: “Min man är gänglig. Säger jag något blir jag frånskild och förblir jag tyst är jag varken gift eller ogift.” Den fjärde kvinnan sade: “Min man är som en natt i Tihama, varken het eller kylig, och det finns ingen [anledning till] rädsla eller leda.” Den femte kvinnan sade: “Min man är som en leopard när han kommer hem och som ett lejon när han går ut, och han frågar inte om det han anförtrott [mig].” Den sjätte kvinnan sade: “När min man äter slukar han allt. När han dricker bälgar han i sig allt till sista droppen. När han lägger sig ned sveper han täcket om sig och stoppar inte in handen [innanför mina kläder] för att få kännedom om [min] sorg.” Den sjunde kvinnan sade: “Min man är impotent (eller, ondskefull) och enfaldig. Han lider av alla sjukdomar som finns. [Om han slår] utgjuter han ditt blod, bryter dina ben eller bäggedera.” Den åttonde kvinnan sade: “Min mans beröring är som kaninens och hans doft är som zarnab.” Den nionde kvinnan sade: “Min man är ståtlig. Han har en lång svärdskida, en jättelik askhög och ett hem beläget nära samlingsplatsen.” Den tionde kvinnan sade: “Min man är Malik – vem är då Malik? Malik är bättre än de som hittills nämnts. Han äger kameler som ofta vilar på knäna och som sällan är ute och strövar, och som vet att döden nalkas när de hör lutans toner.” Den elfte kvinnan sade: “Min man är Abu Zar – vem är då Abu Zar? Han lät smycken dingla från mina öron och gjorde mina armar feta. Han gladde mig så att jag gladdes åt mig själv. Han fann mig hos en familj som ägde några enstaka får och som levde under svåra förhållanden, och tog mig till en familj där man kunde höra gnäggningar, böl, trampandet av klövar och ljudet från spannmål som rensas. I hans sällskap kunde jag tala utan att bli förebrådd, sova fram till morgonen och dricka mig otörstig. Abu Zars mor – vem är då Abu Zars mor? Hennes matbehållare var enorma och hemmet rymligt. Abu Zars son – vem är då Abu Zars son? Hans säng var som ett draget svärd, och ett framben från ett spädlamm [var tillräckligt för att] mätta honom. Abu Zars dotter – vem är då Abu Zars dotter? Hon lydde sin far och mor, fyllde upp sina kläder och väckte sin grannes vrede. Abu Zars slavflicka – vem är då Abu Zars slavflicka? Hon avslöjade inte våra samtal, stal inte vår mat eller skräpade ned vårt hem.” [Umm Zar] sade: “Abu Zar gick ut en dag när smöret kärnades i kärnorna. Han mötte en kvinna med två barn som leoparder. De satt vid hennes midja och lekte med två granatäpplen. Han skilde sig från mig och gifte sig med henne. Jag gifte mig sedan med en man av ädel börd, med en snabb och outtröttlig häst och ett spjut från al-Khatt. Han gav mig rikligt med boskap, två av varje sort. Han sade: ‘Ät, Umm Zar och ge av maten till din familj.’” Umm Zar sade: “Om jag skulle samla ihop allt han gav mig skulle det ändå inte kunna jämföras med det minsta av Abu Zars kärl.” Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: “Guds Sändebud ﷺ sade: ‘Jag är för dig vad Abu Zar var för Umm Zar.’”

Om Guds Sändebuds ﷺ nattliga samtal — Shama'il al-Tirmidhi — Hadither