(33) Om Guds Sändebuds ﷺ bruk av parfym
حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ رَافِعٍ وَغَيْرُ وَاحِدٍ قَالُوا حَدَّثَنَا أَبُو أَحْمَدَ الزُّبَيْرِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا شَيْبَانُ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ الْمُخْتَارِ عَنْ مُوسَى بْنِ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ عَنْ أَبِيهِ قَالَ كَانَ لِرَسُولِ اللَّهِ ﷺ سُكَّةٌ يَتَطَيَّبُ مِنْهَا.
Musa ibn Anas ibn Malik har sagt att hans far, må Gud vara nöjd med honom, sade: Guds Sändebud ﷺ hade en behållare med parfym som han använde för att parfymera sig med.
حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ بَشَّارٍ قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّحْمَنِ بْنُ مَهْدِيٍّ قَالَ حَدَّثَنَا عَزْرَةُ بْنُ ثَابِتٍ عَنْ ثُمَامَةَ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ قَالَ كَانَ أَنَسُ بْنُ مَالِكٍ لَا يَرُدُّ الطِّيبَ وَقَالَ أَنَسٌ إِنَّ النَّبِيَّ ﷺ كَانَ لَا يَرُدُّ الطِّيبَ.
Thumama ibn Abdullah sade: Anas ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, brukade inte tacka nej [när han erbjöds] parfym, och sade att Profeten ﷺ inte brukade tacka nej [när han erbjöds] parfym.
حَدَّثَنَا قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ قَالَ حَدَّثَنَا ابْنُ أَبِي فُدَيْكٍ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مُسْلِمِ بْنِ جُنْدُبٍ عَنْ أَبِيهِ عَنِ ابْنِ عُمَرَ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ: ثَلَاثٌ لَا تُرَدُّ: الْوَسَائِدُ وَالدُّهْنُ وَاللَّبَنُ.
Ibn Umar, må Gud vara nöjd med honom och hans far, har sagt att Guds Sändebud ﷺ sade: Tre [gåvor] bör inte avvisas: kuddar, oljor och mjölk.
حَدَّثَنَا مَحْمُودُ بْنُ غَيْلَانَ قَالَ حَدَّثَنَا أَبُو دَاوُدَ الْحَفَرِيُّ عَنْ سُفْيَانَ عَنِ الْجُرَيْرِيِّ عَنْ أَبِي نَضْرَةَ عَنْ رَجُلٍ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ: طِيبُ الرِّجَالِ مَا ظَهَرَ رِيحُهُ وَخَفِيَ لَوْنُهُ وَطِيبُ النِّسَاءِ مَا ظَهَرَ لَوْنُهُ وَخَفِيَ رِيحُهُ.
Abu Hurayra, må Gud vara nöjd med honom, har sagt att Guds Sändebud ﷺ sade: Männens tib har en skönjbar doft och en oskönjbar färg, medan kvinnornas tib har en skönjbar färg och en oskönjbar doft.
حَدَّثَنَا عَلِيُّ بْنُ حُجْرٍ قَالَ أَنْبَأَنَا إِسْمَاعِيلُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ عَنِ الْجُرَيْرِيِّ عَنْ أَبِي نَضْرَةَ عَنِ الطُّفَاوِيِّ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ عَنِ النَّبِيِّ ﷺ مِثْلَهُ بِمَعْنَاهُ.
Ali ibn Hujr har berättat för oss: Ismail ibn Ibrahim har berättat för oss med åberopande av al-Jurayri, som åberopade Abu Nadra, som åberopade al-Tufawi att Abu Hurayra, må Gud vara nöjd med honom, sade att Profeten ﷺ sade något liknande.
حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ خَلِيفَةَ وَعَمْرُو بْنُ عَلِيٍّ قَالَا حَدَّثَنَا يَزِيدُ بْنُ زُرَيْعٍ قَالَ حَدَّثَنَا حَجَّاجٌ الصَّوَّافُ عَنْ حَنَانٍ عَنْ أَبِي عُثْمَانَ النَّهْدِيِّ قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ: إِذَا أُعْطِيَ أَحَدُكُمُ الرَّيْحَانَ فَلَا يَرُدُّهُ فَإِنَّهُ خَرَجَ مِنَ الْجَنَّةِ.
Abu Uthman al-Hindi har sagt att Guds Sändebud ﷺ sade: När någon av er erbjuds rayhan ska han inte avvisa den. Den kommer nämligen från Paradiset.
قَالَ أَبُو عِيسَى وَلَا نَعْرِفُ لِحَنَانٍ غَيْرَ هَذَا الْحَدِيثَ.
Abu Isa [al-Tirmidhi] sade: “Vi har ingen kännedom om att Hannan har förmedlat någon annan hadith än denna.
حَدَّثَنَا عُمَرُ بْنُ إِسْمَاعِيلَ بْنِ مُجَالِدِ بْنِ سَعِيدٍ الْهَمْدَانِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا أَبِي عَنْ بَيَانٍ عَنْ قَيْسِ بْنِ أَبِي حَازِمٍ عَنْ جَرِيرِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ قَالَ عُرِضْتُ بَيْنَ يَدَيْ عُمَرَ بْنِ الْخَطَّابِ فَأَلْقَى جَرِيرٌ رِدَاءَهُ وَمَشَى فِي إِزَارٍ فَقَالَ لَهُ خُذْ رِدَاءَكَ فَقَالَ عُمَرُ لِلْقَوْمِ مَا رَأَيْتُ رَجُلًا أَحْسَنَ صُورَةً مِنْ جَرِيرٍ إِلَّا مَا بَلَغَنَا مِنْ صُورَةِ يُوسُفَ عَلَيْهِ السَّلَامُ.
Qays ibn Abi Hatim har sagt att Jarir ibn Abdullah, må Gud vara nöjd med honom, sade: “Jag visades upp inför Umar ibn al-Khattab, må Gud vara nöjd med honom.” Qays sade: “Jarir tog av sig den övre klädnaden och gick omkring iklädd bara sitt höftskynke. Umar sade: ‘Klä på dig din övre klädnad”, och sedan sade han till dem som var församlade: ‘Jag har aldrig sett någon stiligare än Jarir, med undantag för de beskrivningar som har nått oss av Josefs, må Guds frid vara med honom, utseende.’”
باب كيف كان كلام رسول الله ﷺ
Om hur Guds Sändebud talade Må Guds frid och välsignelser vara med honom
حَدَّثَنَا حُمَيْدُ بْنُ مَسْعَدَةَ الْبَصْرِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا حُمَيْدُ بْنُ الْأَسْوَدِ عَنِ أُسَامَةَ بْنِ زَيْدٍ عَنِ الزُّهْرِيِّ عَنْ عُرْوَةَ عَنْ عَائِشَةَ قَالَتْ مَا كَانَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ يَسْرُدُ سرْدَكُمْ هَذَا وَلَكِنَّهُ كَانَ يَتَكَلَّمُ بِكَلَامٍ بَيِّنٍ فَصْلٍ يَحْفَظُهُ مَنْ جَلَسَ إِلَيْهِ
Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: Guds Sändebud ﷺ talade inte snabbt och utan uppehåll som ni gör. Nej, han talade klart och tydligt, så att den som satt i hans sällskap kunde lägga det han sade på minnet.
حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ يَحْيَى قَالَ حَدَّثَنَا أَبُو قُتَيْبَةَ سَلْمُ بْنُ قُتَيْبَةَ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ الْمُثَنَّى عَنْ ثُمَامَةَ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ يُعِيدُ الْكَلِمَةَ ثَلَاثًا لِتُعْقَلَ عَنْهُ.
Anas, må Gud vara nöjd med honom, sade: När Profeten ﷺ sade något brukade han upprepa det tre gånger för att göra sig förstådd.
حَدَّثَنَا سُفْيَانُ بْنُ وَكِيعٍ قَالَ حَدَّثَنَا جُمَيْعُ بْنُ عُمَرَ بْنِ عَبْدِ الرَّحْمَنِ الْعِجْلِيُّ قَالَ حَدَّثَنِي رَجُلٌ مِنْ بَنِي تَمِيمٍ مِنْ وَلَدِ أَبِي هَالَةَ زَوْجِ خَدِيجَةَ يُكْنَى أَبَا عَبْدِ اللَّهِ عَنِ ابْنٍ لِأَبِي هَالَةَ عَنِ الْحَسَنِ بْنِ عَلِيٍّ قَالَ سَأَلْتُ خَالِي هِنْدُ بْنُ أَبِي هَالَةَ وَكَانَ وَصَّافًا فَقُلْتُ صِفْ لِي مَنْطِقَ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ مُتَوَاصِلَ الْأَحْزَانِ دَائِمَ الْفِكْرَةِ لَيْسَتْ لَهُ رَاحَةٌ طَوِيلُ السَّكْتِ لَا يَتَكَلَّمُ فِي غَيْرِ حَاجَةٍ يَفْتَتِحُ الْكَلَامَ وَيَخْتِمُهُ بِاسْمِ اللَّهِ تَعَالَى وَيَتَكَلَّمُ بِجَوَامِعِ الْكَلِمِ كَلَامُهُ فَصْلٌ لَا فُضُولَ وَلَا تَقْصِيرَ لَيْسَ بِالْجَافِي وَلَا الْمُهِينِ يُعَظِّمُ النِّعْمَةَ وَإِنْ دَقَّتْ لَا يَذُمُّ مِنْهَا شَيْئًا غَيْرَ أَنَّهُ لَمْ يَكُنْ يَذُمُّ ذَوَّاقًا وَلَا يَمْدَحُهُ وَلَا تُغْضِبُهُ الدُّنْيَا وَلَا مَا كَانَ لَهَا فَإِذَا تُعُدِّيَ الْحَقُّ لَمْ يَقُمْ لِغَضَبِهِ شَيْءٌ حَتَّى يَنْتَصِرَ لَهُ وَلَا يَغْضَبُ لِنَفْسِهِ وَلَا يَنْتَصِرُ لَهَا إِذَا أَشَارَ أَشَارَ بِكَفِّهِ كُلِّهَا وَإِذَا تَعَجَّبَ قَلَبَهَا وَإِذَا تَحَدَّثَ اتَّصَلَ بِهَا وَضَرَبَ بِرَاحَتِهِ الْيُمْنَى بَطْنَ إِبْهَامِهِ الْيُسْرَى وَإِذَا غَضِبَ أَعْرَضَ وَأَشَاحَ وَإِذَا فَرِحَ غَضَّ طَرْفَهُ جُلُّ ضَحِكِهِ التَّبَسُّمُ يَفْتَرُّ عَنْ مِثْلِ حَبِّ الْغَمَامِ.
al-Hasan ibn Ali, må Gud vara nöjd med honom och hans far, sade: Jag bad min morbror Hind ibn Abi Hala, som var skicklig på att beskriva människor, beskriva hur Guds Sändebud ﷺ talade och han sade: Guds Sändebud ﷺ var ständigt sorgsen och tankfull. Han hade ingen ro. Han var tyst under långa perioder, och talade inte i onödan. Han inledde och avslutade sitt tal med Guds, den Upphöjdes, namn. När han talade var han fåordig men orden var kärnfulla. Hans tal redde ut det som var falskt från det som var sant. Det innehöll inga överflödiga ord, men utelämnade inte heller sådant som var viktigt. Han var varken brysk eller förnedrande. Han högaktade [Guds] gåvor, även om de var ringa, och talade aldrig nedsättande om dem. Han talade varken illa om eller lovordade mat och dryck. Det jordiska livet och dess angelägenheter förargade honom inte, men om en rättighet kränktes kunde ingenting stilla hans vrede förrän han skipat rättvisa. Han greps aldrig av vrede för sin egen skull och inte heller hämnades han för sin egen skull. När han pekade, pekade han med hela handen, och när han blev förvånad vände han på den. När han talade gestikulerade han med handen, och slog den högra handens handflata mot undersidan på den vänstra handens tumme. När han blev förargad vände han sig bort, och när han gladdes sänkte han blicken. Hans skratt bestod huvudsakligen av leenden, som blottade [tänder vita] som hagelkorn.