Hadither

2. باب ما جاء في خاتم النبوة

(2) Om profetskapets sigill

حَدَّثَنَا أَبُو رَجَاءٍ قُتَيْبَةُ بْنُ سَعِيدٍ قَالَ حَدَّثَنَا حَاتِمُ بْنُ إِسْمَاعِيلَ عَنِ الْجَعْدِ بْنِ عَبْدِ الرَّحْمَنِ قَالَ سَمِعْتُ السَّائِبَ بْنَ يَزِيدَ يَقُولُ ذَهَبَتْ بِي خَالَتِي إِلَى النَّبِيِّ ﷺ فَقَالَتْ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِنَّ ابْنَ أُخْتِي وَجِعٌ فَمَسَحَ رَأْسِي وَدَعَا لِي بِالْبَرَكَةِ وَتَوَضَّأَ فَشَرِبْتُ مِنْ وَضُوئِهِ وَقُمْتُ خَلْفَ ظَهْرِهِ فَنَظَرْتُ إِلَى الْخَاتَمِ بَيْنَ كَتِفَيْهِ فَإِذَا هُوَ مِثْلُ زِرِّ الْحَجَلَةِ.

al-Saib ibn Yazid, må Gud vara nöjd med honom, sade: Min moster tog med mig till Profeten ﷺ och sade: “Guds Sändebud, min systerson är sjuk.” Han strök med handen över mitt huvud och bad [Gud] välsigna mig. Sedan utförde han tvagningen och jag drack av tvagningsvattnet. Jag ställde mig bakom hans rygg och fick syn på sigillet mellan hans skuldror. Det var [stort] som knappen till en sänghimmel.

حَدَّثَنَا سَعِيدُ بْنُ يَعْقُوبَ الطَّالْقَانِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا أَيُّوبُ بْنُ جَابِرٍ عَنْ سِمَاكِ بْنِ حَرْبٍ عَنْ جَابِرِ بْنِ سَمُرَةَ قَالَ رَأَيْتُ الْخَاتَمَ بَيْنَ كَتِفَيْ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ غُدَّةً حَمْرَاءَ مِثْلَ بَيْضَةِ الْحَمَامَةِ.

Jabir ibn Samura, må Gud vara nöjd med honom, sade: Jag såg sigillet mellan Guds Sändebuds ﷺ skuldror. Det var en rödaktig knöl [stor] som ett duvägg.

حَدَّثَنَا أَبُو مُصْعَبٍ الْمَدَنِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا يُوسُفُ بْنُ الْمَاجِشُونِ عَنْ أَبِيهِ عَنْ عَاصِمِ بْنِ عُمَرَ بْنِ قَتَادَةَ عَنْ جَدَّتِهِ رُمَيْثَةَ قَالَتْ سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ وَلَوْ أَشَاءُ أَنْ أُقَبِّلَ الْخَاتَمَ الَّذِي بَيْنَ كَتِفَيْهِ مِنْ قُرْبِهِ لَفَعَلْتُ يَقُولُ لِسَعْدِ بْنِ مُعَاذٍ يَوْمَ مَاتَ: اهْتَزَّ لَهُ عَرْشُ الرَّحْمَنِ.

Rumaytha, må Gud vara nöjd med henne, sade: Jag stod så nära Guds Sändebud ﷺ att jag, om jag ville, skulle kunna ha kysst sigillet mellan hans skuldror, och hörde honom säga om Sad ibn Muadh dagen då han avled: “Den Barmhärtiges tron skakade [av glädje] för hans skull”.

حَدَّثَنَا أَحْمَدُ بْنُ عَبْدَةَ الضَّبِّيُّ وَعَلِيُّ بْنُ حُجْرٍ وَغَيْرُ وَاحِدٍ قَالُوا حَدَّثَنَا عِيسَى بْنُ يُونُسَ عَنْ عُمَرَ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ مَوْلَى غُفْرَةَ قَالَ حَدَّثَنِي إِبْرَاهِيمُ بْنُ مُحَمَّدٍ مِنْ وَلَدِ عَلِيِّ بْنِ أَبِي طَالِبٍ قَالَ كَانَ عَلِيٌّ إِذَا وَصَفَ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ - فَذَكَرَ الْحَدِيثَ بِطُولِهِ - وَقَالَ: بَيْنَ كَتِفَيْهِ خَاتَمُ النُّبُوَّةِ وَهُوَ خَاتَمُ النَّبِيِّينَ.

Umar ibn Abdullah har sagt att Ibrahim ibn Muhammad, ett av Ali ibn Abi Talibs barnbarn, sade: När Ali, må Gud vara nöjd med honom, beskrev Guds Sändebud ﷺ (och han anförde hadithen i sin helhet), brukade han säga: “Mellan hans skuldror satt profetskapets sigill, och han är profetlängdens sigill.”

حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ بَشَّارٍ قَالَ حَدَّثَنَا أَبُو عَاصِمٍ قَالَ حَدَّثَنَا عَزْرَةُ بْنُ ثَابِتٍ قَالَ حَدَّثَنِي عِلْبَاءُ بْنُ أَحْمَرَ الْيَشْكُرِيُّ قَالَ حَدَّثَنِي أَبُو زَيْدٍ عَمْرُو بْنُ أَخْطَبَ الْأَنْصَارِيُّ قَالَ قَالَ لِي رَسُولُ اللَّهِ ﷺ: يَا أَبَا زَيْدٍ ادْنُ مِنِّي فَامْسَحْ ظَهْرِي فَمَسَحْتُ ظَهْرَهُ فَوَقَعَتْ أَصَابِعِي عَلَى الْخَاتَمِ قُلْتُ وَمَا الْخَاتَمُ قَالَ شَعَرَاتٌ مُجْتَمِعَاتٌ.

Ilba ibn Ahmar al-Yashkuri har sagt att Abu Zayd Amr ibn Akhtab al-Ansari, må Gud vara nöjd med honom, sade: Guds Sändebud ﷺ sade till mig: “Abu Zayd, kom närmare och känn på min rygg”. Jag kände på hans rygg och mina fingrar kom i beröring med sigillet. Jag [Ilba] frågade: “Vad är sigillet?”, och han svarade: “Några hårstrån som växte tätt intill varandra.”

حَدَّثَنَا أَبُو عَمَّارٍ الْحُسَيْنُ بْنُ حُرَيْثٍ الْخُزَاعِيُّ قَالَ حَدَّثَنَا عَلِيُّ بْنُ حُسَيْنِ بْنِ وَاقِدٍ قَالَ حَدَّثَنِي أَبِي قَالَ حَدَّثَنِي عَبْدُ اللَّهِ بْنُ بُرَيْدَةَ قَالَ سَمِعْتُ أَبِي بُرَيْدَةَ يَقُولُ جَاءَ سَلْمَانُ الْفَارِسِيُّ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ ﷺ حِينَ قَدِمَ الْمَدِينَةَ بِمَائِدَةٍ عَلَيْهَا رُطَبٌ فَوَضَعَهَا بَيْنَ يَدَيْ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ فَقَالَ يَا سَلْمَانُ مَا هَذَا فَقَالَ صَدَقَةٌ عَلَيْكَ وَعَلَى أَصْحَابِكَ فَقَالَ ارْفَعْهَا فَإِنَّا لَا نَأْكُلُ الصَّدَقَةَ قَالَ فَرَفَعَهَا فَجَاءَ الْغَدَ بِمِثْلِهِ فَوَضَعَهُ بَيْنَ يَدَيْ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ فَقَالَ مَا هَذَا يَا سَلْمَانُ فَقَالَ هَدِيَّةٌ لَكَ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ لِأَصْحَابِهِ ابْسُطُوا ثُمَّ نَظَرَ إِلَى الخَاتَمِ عَلَى ظَهْرِ رَسُولِ اللهِ ﷺ فَآمَنَ بِهِ وَكَانَ لِلْيَهُودِ فَاشْتَرَاهُ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمِ بِكَذَا وَكَذَا دِرْهَمًا عِلَى أَنْ يَغْرِسَ لَهُمْ نَخْلًا فَيَعْمَلَ سَلْمَانُ فِيهِ حَتَّى تُطْعَمَ فَغَرَسَ رَسُولُ اللهِ ﷺ النَخْلَ إِلَّا نَخْلَةً وَاحِدَةً غَرَسَهَا عُمَرُ فَحَمَلَتِ النَّخْلُ مِنْ عَامِهَا وَلَمْ تَحْمِلْ النَّخْلَةُ فَقَالَ رَسُولُ اللهِ ﷺ مَا شَأْنُ هَذِهِ النَّخْلَةِ فَقَالَ عُمَرُ يَا رَسُولَ اللهِ أَنَا غَرَسْتُهَا فَنَزَعَهَا رَسُولُ اللهِ ﷺ فَغَرَسَهَا فَحَمَلَتْ مِنْ عَامِهَا.

Abu Burayda, må Gud vara nöjd med honom, sade: När Guds Sändebud ﷺ anlände till Medina kom Salman al-Farisi till honom med ett fat med färska dadlar som han ställde ned framför Guds Sändebud ﷺ. Profeten ﷺ frågade honom: “Vad är detta, Salman?”, och han svarade: “En allmosa till dig och dina följeslagare.” Han sade: “Ta undan det. Vi äter inte allmosor.” Abu Burayda sade: “Han tog undan fatet, men återvände vid ett annat tillfälle med ett liknande fat med dadlar och ställde ned det framför Guds Sändebud ﷺ.” Han frågade: “Vad är detta, Salman?”, och han svarade: “En gåva till dig”, varpå Guds Sändebud ﷺ sade till sina följeslagare: “Sträck fram era händer [och ät]”. När Salman vid ett senare tillfälle fick syn på sigillet på Guds Sändebuds rygg kom han till tro på honom. Salman ägdes av några judar och Guds Sändebud köpte honom av dem för så och så många dirham och i utbyte mot att Salman skulle plantera palmer åt dem och sköta om dem tills de gav frukt. Guds Sändebud ﷺ planterade alla palmer utom en, som planterades av Umar. Alla palmer gav frukt utom en. Guds Sändebud ﷺ sade: “Vad är det med denna palm?” Umar sade: “Guds Sändebud, det var jag som planterade den.” Guds Sändebud ﷺ ryckte upp den ur marken och planterade om den, och den gav sedan frukt samma år.

حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ بَشَّارٍ قَالَ حَدَّثَنَا بِشْرُ بْنُ الْوَضَّاحِ قَالَ حَدَّثَنَا أَبُو عَقِيلٍ الدَّوْرَقِيُّ عَنْ أَبِي نَضْرَةَ الْعَوَقِيِّ قَالَ سَأَلْتُ أَبَا سَعِيدٍ الْخُدْرِيَّ عَنْ خَاتَمِ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ يَعْنِي خَاتَمَ النُّبُوَّةِ فَقَالَ كَانَ فِي ظَهْرِهِ بَضْعَةٌ نَاشِزَةٌ.

Abu Nadra al-Awaqi sade att han frågade Abu Said al-Khudri, må Gud vara nöjd med honom, om Guds Sändebuds ﷺ sigill (det vill säga profetskapets sigill), och att han svarade: “På sin rygg hade han en utbuktning.”

حَدَّثَنَا أَحْمَدُ بْنُ الْمِقْدَامِ أَبُو الْأَشْعَثِ الْعِجْلِيُّ الْبَصْرِيُّ قَالَ أَخْبَرَنَا حَمَّادُ بْنُ زَيْدٍ عَنْ عَاصِمٍ الْأَحْوَلِ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ سَرْجِسَ قَالَ أَتَيْتُ رَسُولَ اللَّهِ ﷺ وَهُوَ فِي نَاسٍ مِنْ أَصْحَابِهِ فَدُرْتُ هَكَذَا مِنْ خَلْفِهِ فَعَرَفَ الَّذِي أُرِيدُ فَأَلْقَى الرِّدَاءَ عَنْ ظَهْرِهِ فَرَأَيْتُ مَوْضِعَ الْخَاتَمِ عَلَى كَتِفَيْهِ مِثْلَ الْجُمْعِ حَوْلَهَا خِيلَانٌ كَأَنَّهَا ثَآلِيلُ فَرَجَعْتُ حَتَّى اسْتَقْبَلْتُهُ فَقُلْتُ غَفَرَ اللَّهُ لَكَ يَا رَسُولَ اللَّهِ فَقَالَ وَلَكَ فَقَالَ الْقَوْمُ أَسْتَغْفَرَ لَكَ رَسُولُ اللَّهِ ﷺ فَقَالَ نَعَمْ وَلَكُمْ ثُمَّ تَلَا هَذِهِ الْآيَةَ {وَاسْتَغْفِرْ لِذَنْبِكَ وَلِلْمُؤْمِنِينَ وَالْمُؤْمِنَاتِ}.

Abdullah ibn Sarjis, må Gud vara nöjd med honom, sade: Jag gick till Guds Sändebud ﷺ när han satt tillsammans med några av sina följeslagare. Jag gick bakom honom såhär och han förstod vad jag ville och tog av sig sin övre klädnad. Jag såg platsen där sigillet fanns på hans skuldra och det var [stort] som en knytnäve och omgivet av födelsemärken som påminde om vårtor. Jag gick tillbaka tills jag stod framför honom och sade: “Må Gud förlåta dig, Guds Sändebud”, och han svarade: “Och dig också”. Man frågade Abdullah: “Bad Guds Sändebud, Gud att förlåta dig?” “Ja”, svarade han: “och er också”. Sedan läste han denna vers: Be Honom om förlåtelse för dina synder och [be om förlåtelse] för alla troende män och kvinnor!