حَدَّثَنَا إِسْحَاقُ بْنُ مَنْصُورٍ قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدُ الرَّزَّاقِ قَالَ حَدَّثَنَا مَعْمَرٌ عَنْ ثَابِتٍ عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ أَنَّ رَجُلًا مِنْ أَهْلِ الْبَادِيَةِ كَانَ اسْمُهُ زَاهِرًا وَكَانَ يُهْدِي إِلَى النَّبِيِّ ﷺ هَدِيَّةً مِنَ الْبَادِيَةِ فَيُجَهِّزُهُ النَّبِيُّ ﷺ إِذَا أَرَادَ أَنْ يَخْرُجَ فَقَالَ النَّبِيُّ ﷺ: إِنَّ زَاهِرًا بَادِيَتُنَا وَنَحْنُ حَاضِرُوهُ وَكَانَ ﷺ يُحِبُّهُ وَكَانَ رَجُلًا دَمِيمًا فَأَتَاهُ النَّبِيُّ ﷺ يَوْمًا وَهُوَ يَبِيعُ مَتَاعَهُ فَاحْتَضَنَهُ مِنْ خَلْفِهِ وَهُوَ لَا يُبْصِرُهُ فَقَالَ مَنْ هَذَا أَرْسِلْنِي فَالْتَفَتَ فَعَرَفَ النَّبِيُّ ﷺ فَجَعَلَ لَا يَأْلُو مَا أَلْصَقَ ظَهْرَهُ بِصَدْرِ النَّبِيِّ ﷺ حِينَ عَرَفَهُ فَجَعَلَ النَّبِيُّ ﷺ يَقُولُ: مَنْ يَشْتَرِي هَذَا الْعَبْدَ فَقَالَ يَا رَسُولَ اللَّهِ إِذًا وَاللَّهِ تَجِدُنِي كَاسِدًا فَقَالَ النَّبِيُّ ﷺ: لَكِنْ عِنْدَ اللَّهِ لَسْتَ بِكَاسِدٍ أَوْ قَالَ: أَنتَ عِنْدَ اللَّهِ غَالٍ.
Anas ibn Malik, må Gud vara nöjd med honom, sade: En beduin vid namn Zahir, må Gud vara nöjd med honom, brukade komma till Profeten ﷺ med gåvor från öknen, och Profeten ﷺ brukade förse honom med varor när han skulle återvända till öknen. Profeten ﷺ sade om honom: “Zahir är vår beduin och vi är hans stadsbor”. Profeten ﷺ höll av honom, trots att han var oattraktiv. En dag när Zahir sålde sina varor kom Profeten ﷺ och omfamnade honom bakifrån utan att Zahir kunde se vem det var. Han utropade: “Vem är det? Släpp mig!”, och när han vände sig om och kände igen Profeten ﷺ tryckte han sin rygg mot Profetens bröst. Profeten ﷺ ropade då: “Vem vill köpa den här slaven?”, varpå Zahir sade: “Då kommer du, vid Gud, att finna mig av ringa värde.” Profeten ﷺ sade då: “Men inför Gud är du inte av ringa värde (eller: “Du är dyrbar inför Gud).”