عَنِ ابْنِ مَسْعُودٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قالَ: خَطَّ النَّبِيُّ ﷺ خَطًّا مُرَبَّعاً وَخَطَّ خَطًّا فِي الوَسَطِ خَارِجاً مِنْهُ وَخَطَّ خُطَطاً صِغَاراً إِلَى هَذَا الَّذِي فِي الوَسَطِ مِنْ جَانِبِهِ الَّذِي فِي الوَسَطِ فَقالَ: "هَذَا الإِنْسَانُ وَهَذَا أَجَلُهُ مُحِيطاً بِهِ أَوْ قَدْ أَحَاطَ بِهِ وَهَذَا الَّذِي هُوَ خَارِجٌ أَمَلُهُ وَهَذِهِ الخُطَطُ الصِّغَارُ الأَعْراضُ فَإِنْ أَخْطَأَهُ هَذَا نَهَشَهُ هَذا وَإِنْ أَخْطَأَهُ هَذا نَهَشَهُ هَذا" رواه البخاري
Ibn Masud, må Gud vara nöjd med honom, sade: Profeten ﷺ drog en fyrkant i marken och sedan drog han en linje mitt i fyrkanten som sträckte sig ut utanför den. Därefter drog han korta linjer som anslöt till linjen mitt i fyrkanten. Sedan sade han: “Detta är människan, och det här som omsluter henne – eller som hon är omsluten av – är hennes livslängd. Denna linje som sträcker sig ut utanför fyrkanten är hennes förhoppningar. De korta linjerna är motgångar; om hon undkommer den här, faller hon byte för den här, och undkommer hon den här, faller hon byte för den här.” [Bukhari]