4
Zirr (b. Hubaysh) har berättat att han från Ubayy b. Ka‘b hört att ‘Abdallāh b. Mas‘ūd gjort följande utsaga: ”Den som ett helt år stiger upp under natten för att be kommer inte undan Allmaktens natt” varpå Ubayy svor: ”Vid Gud, som inte har någon vid Sin sida! Det är en natt under Ramadān. (Han svor utan något som helst förbehåll.) Jag vet vilken natt det är! Det är den natt då Guds Sändebud ﷺ befallde oss att stiga upp och be. Det är natten före den tjugosjunde dagen och då visar sig solen utan att vara omgiven av strålar.”Dessa ord har tolkats på många olika sätt. Den bästa är utan tvekan denna: den som ber under denna natt är så uppfylld av det andliga ljus som den förmedlar att solens strålar inte bländar honom. – Enligt en annan version berättade Ubayy b. Ka‘b: ”Jag vet mycket väl när Allmaktens natt infaller; det är den natt då Guds Sändebud ﷺ befallde oss att be, den tjugusjunde natten [i Ramadān]”. Shu‘bah [en av förmedlarna] var osäker på en punkt: ”den natt då Profeten befallde oss [att be].” Ubayy tillade: ”Detta har en vän berättat för mig.”