4
I en berättelse av ‘Alī b. Abī Tālib heter det: När Guds Sändebud ﷺ bad sina nattliga böner brukade han säga:
”Med Abrahams ursprungliga tro vänder jag mitt ansikte mot himlarnas och jorden Skapare. Jag dyrkar ingen avgud. Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre, Han som inte har någon vid Sin sida. Till denna [tro och denna dyrkan] har jag kallats och jag har underkastat mig Hans vilja. O Gud! Du är Konungen. Den finns ingen gud utom Du. Du är min Herre och jag är Din tjänare. Jag har gjort mig själv orätt och jag erkänner min synd. Ge mig förlåtelse för alla mina synder – ingen utom Du förlåter [människan hennes] synder. Led mig till ett gott handlande – ingen utom Du leder [människan] till ett gott handlande. Lyft bort det onda i mitt handlande – ingen utom Du kan lyfta bort det onda i mitt handlande. Jag står till Din tjänst, beredd att tjäna Din religion. Allt det goda är i Dina händer. Det ondas väg leder inte till Dig. Du är min tillflykt och min framgång ligger hos Dig. Du Välsignade! Du Högt Upphöjde! Jag söker Din förlåtelse och jag vänder åter i ånger till Dig.”
Och när han gjorde bugningen sade han: ”O Gud! Jag bugar mig för Dig och jag tror på Dig. Jag har underkastat mig Din vilja; Dig underordnar sig i ödmjukhet min hörsel och min syn, min ryggmärg och benen och senorna i min kropp.” Och när han reste på huvudet [och rätade upp ryggen] sade han: ”O Gud, vår Herre! Allt lov och pris är Ditt, med det som fyller himlarna och fyller jorden och fyller vad som är emellan dem och [till sist] med det som fyller vad det vara må som Du önskar.”
Och när han föll ned med pannan mot marken sade han: ”Jag faller ned inför Dig och jag tror på Dig. Jag har underkastat mig Din vilja; mitt ansikte, som Du har skapat och format och begåvat med hörsel och syn. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren.” Och allra sist sade han, mellan tashahhud och den avslutande hälsningen: ”O Gud! Förlåt mig mina synder, de tidigare och de nyligen begångna, dem jag har dolt och dem som jag har begått öppet, dem som innebar stora överdrifter och dem som Du känner bättre än jag själv. Du är den Förste [som jag lyder] och den Siste [vilkens visdom jag lägger åt sidan]. Det finns ingen gud utom Du.”Den translittererade arabiska texten till Profetens ﷺ bön: ”Wadjdjahtu wadjhiya li-’lladhī fatara ’s-samāwāti wa-’l-arda hanīfan wa-mā anā mina ’l-mushrikīn. Inna salātī wa-nushukī wa-mahyāya wa-mamātī li-’llāhi rabbi ’l-‘ālamīna lā sharīka lāh. Wa-bi-dhālika umirtu wa-anā mina ’l-muslimīn. Allā-humma! Anta al-maliku lā ilāha illā ant. Anta rabbī wa-anā ‘abduka. Zalamtu nafsī wa-’‘taraftu bi-dhan-bī. Fa-’ghfir l dhunūbī djamī‘an. Innahu lā yaghfiru ’l-dhunūba illā ant. Wa-’hdinī li-ahsani ’l-akhlāq. Lā yahdī li-ahsanihā illā ant. Wa-’srif ‘annī sayyi’ahā. Lā yasrifu ‘annī sayyi’ahā illā ant. Labbayka! Wa-sa‘-dayka! Wa-’l-khayr kulluhu fī-yadayka wa-’l-sharru laysa ilayka. Anā bi-ka wa-’ilayka. Tabārakta wa-ta-‘ālayta. Astaghfiruka wa-atūbu ilayka.” När han gjorde bugningen sade han: ”Allāhumma! Laka raka‘tu wa-bika ānamtu wa-laka aslamtu. Khasha‘a laka sam‘ī wa-basarī wa mukhkhī wa-‘azamī wa-‘asabī.” Och när han reste på huvudet sade han: ”Allāhumma! Rabbanā laka al-hamd. Mil’a ’s-samāwāti wa-mil’a ‘l-ardi wa-mil’a mā baynahumā wa-mil’a mā shi’ta min shay’in ba‘d.” Och när han föll ned med pannan mot marken sade han: ”Allāhumma! Laka sadjadtu wa-bika ānamtu wa-laka aslamtu. Sadjada wadjhī li-’lladhī khalaqahu wa’sawwarahu wa-shaqqa sam‘ahu wa-basarahu. Tabāraka ’llāhu ahsanu ’l-khāliqīn.” Och till sist sade han: ” Allāhumma! ’Ghfir lī mā qaddamtu wa-mā akhkhartu wa-mā asrartu wa-mā a‘lantu wa-mā asraftu wa-mā anta a‘lamu bihi minnī. Anta al-muqaddimu wa-anta al-mu’akhkhiru. Lā ilāha illā ant.”