1
Följande är en berättelse av Ibn ‘Abbās: ”Jag tillbringade en natt hos profethustrun, min moster Maymūnah. Under natten steg Profeten ﷺ upp och uträttade sina behov och tvättade sedan ansiktet och händerna och lade sig därefter att sova. Så steg han upp [igen] och gick till vattensäcken och lossade remmen som höll ihop den och utförde tvagningen, inte en speciellt omsorgsfull tvagning men en tillräcklig sådan, och gjorde sig beredd att förrätta bön. Jag steg upp och sträckte på armar och ben och, då tanken att han kunde tro att jag ville se [vad han gjorde under natten] besvärade mig, gjorde jag också tvagningen och beredde mig att be. Men jag ställde mig till vänster om honom och han tog min hand och förde mig runt till sin högra sida. Guds Sändebud ﷺ bad under sin nattliga bön tretton raka‘āt. Därefter lade han sig att sova [på nytt] och han snarkade; under sömnen brukade han snarka. När så Bilāl kom och väckte honom för bönen [vid gryningen], steg han upp för att förrätta bönen utan att utföra tvagningen.Detta pekar på den medvetandenivå som var utmärkande för Profeten Muhammed ﷺ. Hans sömn var god och när han sov, förlorade han all kontakt med den omgivande världen. Men ändå behöll han även i sovande tillstånd en viss grad av medvetande; det hände honom nämligen ibland att uppenbarelserna kom medan han sov. Följaktligen behövde han inte utföra tvagning efter uppvaknandet utan utförde den enbart när han i vaket tillstånd kände behov av den. Och när han [efter bönen] anropade Gud, sade han: ’O Gud! Skänk mig ljus i mitt hjärta,Han torde ha syftat på det ljus som lyser ur visdom och fromhet. ljus i min syn, ljus i min hörsel, ljus på min högra hand, ljus på min vänstra hand, ljus över mig, ljus under mig, ljus framför mig, ljus bakom mig, ja skänk mig ständigt mera ljus!’” – [Ibn ‘Abbās frigivne slav] Kurayb (förmedlare av denna hadīth) sade ”Jag hade ytterligare sju ord i minnet [men jag minns dem inte längre]. Jag har mött några av ‘Abbās efterkommande som har sagt vilka dessa ord var: ’[ljus över] mina senor, mitt kött, mitt blod, mitt hår, min hud och två ting därutöver.’”Enligt en anteckning hos Muslim var det inte Kurayb utan Salamah b. Kuhayl som sade det som återges i den sista meningen. De två ytterligare glömda uttrycken var: [ljus åt] ’min själ’ och [åt] ’min tunga’.
I en annan version av denna berättelse, förmedlad av Ibn ‘Abbās frigivne slav, Kurayb, heter det om Guds Sändebud ﷺ, med Ibn ‘Abbās egna ord, att han sov till midnatt, eller till strax före eller efter midnatt, då han vaknade och gnuggade sömnen ur ögonen. Därefter läste han de tio sista verserna i surah Āl ‘Imrān och gick sedan till en upphängd vattensäck där han gjorde en omsorgsfull tvagning och [bereddesig att] förrätta bön. Jag [Ibn ‘Abbās] gick upp, gjorde detsamma som Profeten ﷺ och gick och ställde mig vid hans sida. Han lade sin högra hand på mitt huvud, grep om mitt högra öra och vred om det.Profeten ﷺ gjorde så för att hålla honom vaken och uppmärksam på hur den nattliga bönen skall utföras. Sedan bad han två raka‘āt, ytterligare två raka‘āt, ytterligare två raka‘āt, ytterligare två raka‘āt, ytterligare två raka‘āt, ytterligare två raka‘āt och [till sist en rak‘ah] som witr. Sedan lade han sig [och sov] till dess böneutroparen kom och han steg upp och bad två snabba raka‘āt. Därefter gick han [till moskén] och bad gryningsbönen. – Ytterligare tretton versioner utan större olikheter redovisas av denna hadīth; i en av dem säger dock Sufyān, på tal om om Profetens bön ﷺ före gryningsbönen, utan föregående tvagning, att detta svarade mot en för honom gällande särregel: han förklarade att även om hans ögon sov, sov inte hans hjärta.